Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vackraste teori... - Mörkrets makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Tag icke hämnd pà den som skymfar dig!1
Stå icke emot den som gör dig ont!2
Min är hämnden, säger Herren.3
Och alltid och allestädes till slut kärleken. Tolstoi,
som ville grunda en konst för alla människor, nådde redan
i första taget universalitet. Verket har i hela världen rönt
en framgång, som aldrig kan bliva mindre, ty det är renat
från alla konstens förgängliga beståndsdelar, i det finns intet
annat än det som är evigt.
Mörkrets makt höjer sig icke till denna stora hjärtats
enkelhet och gör icke heller anspråk därpå: det är svärdets
andra egg. Å ena sidan drömmen om den gudomliga kärleken,
å den andra den grymma verkligheten. När man läser detta
drama, kan man se, att Tolstois tro och hans kärlek till
folket dock aldrig kunde förmå honom att idealisera folket
och svika sanningen!
Tolstoi, som i de flesta av sina dramatiska försök är så
tafatt, når här mästerskapet.4 Karaktärerna och handlingen
äro skickligt skisserade: Den narraktige Nikita, den häftiga
och sinnliga Anisja, den cyniskt godmodiga gamla Matrena,
som moderligt framruvar sin sons äktenskapsbrott, och den
helige gamle Akim med den stammande tungan — en gud
i en löjlig kropp. Sedan är det Nikitas fall, den svage, men
icke elake Nikita, som drages ned i synden, sjunker ned i
brottet, trots sina ansträngningar att hålla sig kvar på det
1 Släck elden, ty den griper omkring sig (1885).
2 Vaxljuset (1885). — Tok-Ivan.
3 Gudsonen (1886).
4 Han hade ganska sent fått smak för dramatiken, pet var en
upptäckt han gjorde vintern 1869—70, och sin vana trogen hänfördes
han genast av den.
»Hela denna vinter har jag uteslutande sysslat med dramat, och
det har gått mig, som det alltid går personer, som ända till fyrtio
års ålder icke ha tänkt på ett visst ämne och plötsligt börja sys=la med
det: de tycka, att de se mycket nytt däri ... Jag har läst Shakespeare,
Goethe, Puschkin, Gogol och Moliére . . . Jag skulle vilja läsa Sofokles
och Euripides ... Jag har länge legat sjuk, och då börja de dramatiska
eller komiska personagerna att röra sig inom mig och uppträda. Och
de göra det mycket bra ...»
Brev till Fet, den 17/21 februari 1870 (Corrsp. inéd., s. 63—65).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
