Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vackraste teori...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
förädlande och ren. Då Posdnyschef lyssnar till stycket,
råkar han i ett obeskrivligt tillstånd, som han icke kan
analysera, men som det gör honom glad att vara medveten om;
svartsjukan har där ej längre rum. Hustrun är icke mindre
omgestaltad. Hon har, medan hon spelar, »ett allvarligt,
högtidligt uttryck», och sedan »ett svagt vemodigt och
lycksaligt leende, när hon slutat». .. Vad är det för perverst i
allt detta? Det är blott det, att sinnet är slav och att
ljudens okända makt kan göra det till vad den vill. Förstöra
det, om den vill.
Detta är sant, men Tolstoi glömmer likväl en sak,
nämligen medelmåttigheten eller frånvaron av liv hos de flesta
av dem, som åhöra eller exekvera musik. Musiken kan icke
vara farlig för dem, som ingenting känna. Åsynen av
opera-salongen under en representation av Salome är väl ägnad att
lugna en beträffande publikens oemottaglighet för de
skadligaste inverkningarna av tonernas konst. Man måste vara
rik på liv som Tolstoi för att riskera att lida därav. —
Sanningen är, att Tolstoi trots sin sårande orättvisa mot
Beethoven förnimmer hans musik djupare än de flesta av dem,
som nu för tiden upphöja den. Han om ingen annan känner
dessa frenetiska lidelser, denna hejdlösa våldsamhet, som
mullra i den »gamle döves» konst och som ingen av nutidens
virtuoser eller orkestrar förnimmer. Beethoven skulle kanske
ha varit mer belåten med hans hat än med sina anhängares
kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
