Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Sigillet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
oeh således ändock handtverkare, dels låg hans håg
ständigt at det konstnärliga, något hvaruti han sjelf
kunde uppfinna och icke ständigt vara underkastad
att arbeta på ett evigt enahanda, som ej lemnade
någon lyftning för själen, något tillfälle för den att
verka. Visserligen hade Forssell, såsom vi ofvanföre
nämnt, försökt sig något i att gravera, under ledning
af en utaf bröderne i Zeist, men denne var sjelf ej
serdeles hemmastadd deruti och kunde derföre snarare
anses såsom amatör, än artist. I Amsterdam hade
Forssell visserligen under sitt förra vistande lärt känna
Hera större förmågor i detta fack, men tanken pä
prinsens af Oranien ord qvarhöll honom dock ännu ett
par år i Zeist.
Slutligen tog dock hågen lör det rent artistiska
öfverhand och han beslöt att lemna Zeist och flytta
till en gravör i Amsterdam, som, inseende den nytta
han kunde draga af Forssells biträde, erbjudit honom
att mot fri kost oeh rum samt en ringa lön flytta till
sig. Innan han kunde taga ett sådant steg måste han
dock meddela sig med föräldrarne och han gjorde det
omsider. Vid denna underrättelse biel fadern
högeligen förgrymmad och skref till den unge Forssell att
han icke skulle understa att ännu en gång ombyta
lefnadsyrke, sedan han två gånger förunnat honom att
göra det, att denna oupphörliga ombytlighet aldrig
ledde till något bestämdt mål och slutligen att, i
händelse han icke dess mindre blef gravör, han väl kunde
göra det, men att fadern då undandrog honom allt
vidare understöd. Forssells håg för det nya yrket,
som han med rätta ansåg för sin lefnadsuppgift, var
dock för stark och snart satt han i Amsterdam med
grafstickeln i hand, men nu på koppar.
Omkring ett år hade han tillbringat derstädes och
lindor denna tid tillegnat sig alla den gamle mästarens
finaste konstgrepp, allt hvad denne förmådde lara
honom, men kunde icke, oaktadt all den nytta han gjorde
denne, förmå honom att öka den högst ringa aflöning
ban gaf honom, förutom, såsom sagdt, fritt vivre och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
