Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litet historia - 2. Förföljelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFÖLJELSEN. T
lefde i sin undanskymda ödebygd och föga berördes af nyare
ideer, kunde ej så hastigt sätta sig in i nyskapade förhål-
landen och förstå regeringens nu mera ändrade åsigt om
hans hemortsrätt i landet. Han visste, att hans fader eller
farfader af hertig Carl blifvit inkallad till landet och upp-
manad att svédja, och nu hette det, att han, arfvingepn,
skulle drifvas bort eller ock tvingas till ett annat lefnads-
sätt. För honom låg det nära till hands att antaga, det de
lokala myndigheternas stränghet, lika litet som afundsjuka
grannars åtgärder, egde stöd i gällande lag. Under sådana
omständigheter återstod för honom ingen annan utväg än
att gripa till vandringsstafven och hos regeringen i Stock-
holm anföra klagomål.
Riksregistraturet för den 14 april 1637 har bevarat
namnen på sju finnar från Vesternorrland, hvilka infunno
sig 1 hufvudstaden och uppgåfvo, att de hvarken genom
skogsåverkan eller öfverträdelse af jagtstadgan tillfogat
kronan och andra åbyggare skada, hvarför de bönföllo om
att få besitta sina hemvist. Undersökning i saken påbjöds,
och landshöfdingen befalldes att »så procedera, att patentet
i alla sina clausuler blefve väl iakttaget».
Som ett säreget undantagsfall måste man väl anse det,
då svenskbygdens folk, d. v. s. här representeradt af allmo-
gen i Hanebo, Arbrå och Bergsjö i Helsingland, i underdå-
nighet begär »att njuta och behålla hos sig tre finnar, hvilka
äro goda smeder och landets invånare med sitt arbete väl
kunna betjena». Härtill kan regeringen ej svara annat, än
att hon i patentet om finnarne ej åsyftat dem, af hvilka
landet och kronan kunde hafva någon nytta.
Ett par år senare gaf finnarnes envist fortsatta svedje-
bruk anledning till en ny förordning. Från landshöfding
Carl Bonde hade inlupit klagomål öfver finnarnes svedjande
och skogsåverkan, bvarpå regeringen, med godkännande af
hans förslag till afhbjelpande af detta ofog, gaf honom order”)
»att uppbränna finnarnes rior och hus, som de sig i skogarne
här och der uppsatt hafva, så som ock deras säd, när den mogen
+) Af den 22 juni 1641.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
