Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 2. Anti och Pecka på färd till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTI OCH PECKA PÅ FÄRD TIIL SVERIGE. 49
nu, kunde skadan lätt bli ersatt, resan var lyckligt full-
bordad, och efter någon tid fingo gossarne sin fulla frihet,
men då de ej hade något annat att göra, skötte de fort-
"farande sina sysslor.
Hästtransporten delades nu. De bästa af dem skulle
öfver isen föras till Åland, der Axel Kurki samlade folk
för att afgå till Sverige. En annan del af transporten var
bestämd för den unge Erik Hansson till Brinkola, och med
den följde gossarne.
Såsom svåger till Sigismunds marsk, Stålarm, och ifrig
anhängare till konungen, åtnjöt Erik Hansson mycket för-
troende, och hans son, den unge Erik, hade af denna an-
ledning fått befälet öfver en fana ryttare.
Herr Erik var en gladlynt och lekfull herre samt mycket
Toad af umgängeslif och muntert sällskap. Det var derför
med molnhöljd panna och vemodiga tankar han mottog
befallning att taga sitt kvarter flere mil från högkvarteret
på en enslig ö, der blott några få gårdar funnos. Med
några få man, bland dem pojkarne, och alla hästarne tog
han den bestämda bondgården i besittning. Så snart års-
tiden medgaf måste hästarne släppas ut på bete, och poj-
karne blefvo deras vaktare.
Lyckligtvis var herr Erik road af jagt, hvartill hans
ödsliga ö gaf godt tillfälle, och som han medfört jagtgevär
och den utmärkta hunden Racki, af polsk härkomst, kunde
han förlusta sig med jagt så mycket han ville. Vid en så-
dan påträffade han gossarne, gaf sig i språk med dem och
fick på detta sätt veta, hvarför de befunno sig der.
Troligen väckte deras öde och utseende hans medlidande,
ty deras kläder hängde i trasor, och sjelfva sågo de magra
och medtagna ut. Han Jät därför gifva dem nya kläder
och i allo hyfsa upp dem. Nu togo pojkarne sig helt ståt-
liga ut, och det föll herr Erik in att låta skrifva in dem
som knektar under sin fana. Derigenom blefvo de likställda
med de andra ryttarne, fingo vapen och öfvades i likhet med
de andre. De fingo sina ordentliga måltider och hade det
i öfrigt så bra som omständigheterna medgåfvo.
Då herr Erik gick på jagt, fipgo ynglingarne ofta åt-
följa honom, liksom då han for ut till holmar och skär
G. Schröder. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
