Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 2. Anti och Pecka på färd till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTI OCH PECKA PÅ FÄRD TILL SVERIGE. DA
Utan att afvakta svar, tog han yxan, bröt upp lådan oeh
plockade upp innehållet. »Gud vare lof! Här är mycket krut
och väl öfver hundrade kulor, en skrufmejsel, två filar, en
tång och, låt se, ja väl tjugu flintor. Det kan man kalla
att vara väl rustad, och just med hvad vi behöfva. Och se
här, en pung! En, två — fyra blanka specier, och sju, åtta
dalerstycken. Tack, herr Erik! Det är nog ämnadt till sold
åt oss; väl är det icke så mycket för ett halft års arbete,
men det var bra ändå. Hvad mor och far skulle vara glada,
om de visste, hur väl vi äro rustade. Hopp och hej! Nu
är ingen nöd. Skrik, Pecka! Är du ej glad?»
»Jag vet ej hvad fader Nicko i S:t Michel skall säga,
om vi taga herr Eriks saker,» svarade Pecka betänksamt.
»Se så, är du nu framme igen med fader Nicko! Jag
ger ’perkela’ hvad fader Nicko säger. Vi behöfva sakerna
och kunna ej återlemna dem nu. Träffa vi herr Erik fram-
deles, kan du ju återlemina bössan. Bära henne med oss
kunna vi ej göra, utan du får lemna din bössa här. Den
är lagom att rosta bort här i skogen.»
Den invändningen verkade på Pecka. Han tog upp
bössan, besåg det vackra och nymodiga geväret med be-
undrande blickar, stödde sig mot det och sade: »Ja, med
denna i mina händer skulle jag kunna våga mycket. Hon
felar aldrig, klickar aldrig! Ack, om jag vågade taga den!»
— »Ja, det vågar du, säger jag. Den saken är afgjord. Nu
intet tal derom mera! Nu måste vi se oss om efter näfver
till kuntar: vi hafva ju inte något att bära våra saker uti.
Kom!»
Med den beundrade bössan ännu i sina händer, följde
Pecka sin beslutsamme följeslagare, och så voro de snart i
arbete med att taga näfver för att deraf förfärdiga sig de
oumbärliga säckarna. Dagen förgick under detta arbete,
och då de på morgonen började flätningen, sade Anti
»näfvern är otillräcklig; jag skall fläta medan du går och
skaffar mer. Vi behöfva också skor, ty dem vi hafva måste vi
spara till vintern, och de äro svåra att gå med nu i värmen.»
Hvad Anti sade vittnade om ett godt praktiskt förstånd,
och då Pecka genast uppfattade riktigheten deraf, förfogade
han sig af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
