Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 2. Anti och Pecka på färd till Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Då säckarne voro färdiga, packades de. Sakerna för-
delades på jemnaste sätt. Det enda som återstod var att
förvara herr Eriks låda, och derför visste de råd. De gräfde
en grop vid ekens fot och fodrade den på kändt finnmanér
med granbarkar och öfvertäckte den med näfver och jord.
Nu kom turen till Peckas bössa och jagtdon. Hornet fyldes
med kulor, en flinta lades i pungen, och allt omsnördes med
näfver och vidjor. I en ihålig fura, en god bit från eken,
inlades bössa och skjutsaker. Hålet tillslöts, och så in-
höggs i närmaste friska träd Örjan Kajlands bomärke Y.
Gossarne voro nu färdiga att anträda den långa, ovissa
färden. Med gladt mod axlade de sina säckar, togo bössorna
i händerna, Racki i koppel, och så framåt! De hade beslutit
marschera under de ljusa, svala sommarnätterna och hålla
sig i närheten af elfven så länge den gick åt vester. Sedan
ville de uppsöka någon svensk by, som låg så långt från
hafvet, att dess invånare icke kände till finnarnes krigståg
till Sverige. I rask takt marscherade våra vandrare framåt
och uppsökte åsarnes krön, der de hade fri utsigt och fast
mark under fötterna.
En vecka derefter voro de lägrade vid en inskjutande
vik af den stora elfven, som der flöt lugn och stilla genom
ett flackt, af stora skogar betäckt landskap. Flere gårdar
hade de dels sett på afstånd, dels passerat nära förbi. Nu
på senaste dagen hade de ej sett spår af menniskor. De
ansågo sig trygga och hade beslutit hvila, ty deras ryggar
voro hudlösa af säckarnes skafning, och axlarne värkte.
Under det de intogo sitt kvällsmål sade Pecka, som be-
sörjt tillagningen: >»Nu fins ej en nypa mjöl mera; vi få se
oss om att få något att äta. Hade jag blott min båge,
skulle vi snart få oss änder, då här fins så mycket, men vi
få fiska och torka.» Utan att vidare orda klädde de af sig
och gingo ut på en af elfven ditförd sandbank och började
gräfva och plaska, hvar på sitt håll. Efter en god stund
möttes de vid lägerplatsen, och på en gång frågades: »har
du fått några?» — >»Ja, fullt.> Det var nejonögon gossarne
sökt, och kort derpå voro de ute för att meta. Fångsten af
abborrar var riklig. De uppskuros i ryggen, utfläktes och
beströddes med salt, hvarefter de lades på den varma sanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
