Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 4. Landsmän påträffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSMÄN PÅTRÄFFAS. 67
vi sedan begifva oss. Äfven jag har sett flere elgspår och
vägar. En flock har kommit från öster, och den hafva vi
bakom oss; men jag har ock sett hvar en björnhona gått
fram jemte två mer än årsgamla ungar. De äro på andra
sidan elfven, och jag hoppas vi endera dagen skall "komma
i färd med dem. Nu af med råbockskinnet, gossar! För
kokningen sörjer jag.»
En timme derefter sutto jägarne omkring en särskild
eld (kokelden), och pratade, medan grytan kokade. Anti
undrade, bur en bäfver såg ut, och hur bäfrarne kunde
bygga hus. Pecka redogjorde för den saken såsom han
hört af fadern, och sjelf hade han en gång sett deras gamla
förfallna hus. Bäfrarne voro af en trollkarl förvandlade,
otrogna trälar, som nu bebodde bäckar och elfvar i skogarne,
dit de från den tid de varit menniskor, medfört konsten
att bygga hus, ehuru de ej egde någon annan redskap att
fälla träd med än sina tänder. De bhöllo sig tillhopa och
vakade öfver hvarandra och gjorde menniskorna intet ondt.
Rådjurssoppan prisades af gossarne, och Racki, som fått
inelfvorna på sin del, instämde medels viftningar med
svansen och upprepade rullningar öfver rygg. Belåtenhet
och välmåga herskade bland det lilla jagtsällskapet; man
kände sig glad och hoppades på lyckliga jagter.
Då sällskapet följande morgon drog ut, var jagtplanen
bestämd. Gossarne skulle posta vid de förra dagen upp-
täckta elgvägarne och Daniel kringgå elgarne och släppa
hunden på dem. Antingen skulle nu elgarne hålla sig stilla
och försvara sig mot hunden, eller taga till flykten. TI förra
fallet skulle Daniel smyga sig fram och nedskjuta hvad han
kunde. I senare fallet hoppades man, att elgarne skulle
följa de af dem kända vägarne, och i så fall borde en af
gossarne få skjuta. Planen var god och vittnade om fader
Daniels kännedom om elgarnes vanor.
Efter detta beslut skildes man åt. Gossarne gingo till
sina poster och Daniel stannade der han var, tills han trodde
gossarne hunnit fram till elgvägarne.
Då tiden var inne, gick Daniel med hunden åt det håll
hvarifrån de kommit, sökande elgarne vid myrar, i dalgångar
och på kullar, utan att på flere timmar finna färska spår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
