Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 5. Peckas äfventyr på björnjagt. Bäfverfångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 ÖJRAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
»Han vet, att vi ha en ko,» sade Daniel, »och det är den
tiden nu då björnen äter mycket. Vi måste lägga mer
sten på ladugårdstaket, gossar, ty det kan nog hända, att
han försöker taga sig ned till kon den vägen; de nya
väggarne förmår han ej rubba.»
Det beslöts, att Pecka skulle stanna hemma, medan de
andre buro hem resten af elgkropparne. Kom björnen,
borde han se till, att han fick fälla honom. För den saken
var Pecka lifvad, men den dagen syntes ingen björn till.
I stället kommo mor Lissu och pojken hem. Salt hade de
fått jemte krut och bly. Men helsning hade den morske
Sundsjöbonden sändt Danmiel, att om han vågade jaga på
vestra sidan om Rämmensjöarne, kunde han vänta ett besök
af Lång-Kristoffer och hans söner, hvilket betydde död och
ödeläggelse.
Då Lissu vid Daniels hemkomst framförde denna hels-
ning, sade han sig vara förvissad om, att Sundsjöfinnen
skulle hålla ord. Till gossarne sade han, att de vid sina
jagter skulle hålla sig, som förut, åt öster. Det kunde nog
hända, att de åt det hållet påträffade dalkarlar, som kunde
vara svåra nog, men Sundsjöfinnen var svårare. Dalkarlarne
nöjde sig med att taga jagtbytet från fipnen, om de kunde,
men Sundsjöfinnen tog lifvet.
Lissu var hjerteglad åt karlarnes jagtbyte, prisade gos-
sarne och lofvade lappa och laga åt dem. Men nu måste
alla hjelpas åt med att taga vara på köttet, som nödtorft-
ligen saltades och sedan röktes i pörtet.
En vecka derefter rustade sig våra jägare för en ny
färd. De skulle nu först se om sitt björngiller och sedan
sätta fällor för bäfrarne. Lissu bad dem icke dröja för
länge, men derpå fick hon ej något svar af Daniel. Karlarne
+ Om denne finne säger Fernov (sid. 642): »Den namnkunnige
Lång-Kristoffer vid Sundsjön, kom omkring 1600 till norra bergslagens
skogar med all sin. egendom en yxa och en bössa, men träffade en
morgon elfva elgar, af hvilka han fick skjuta fem, hvarmed han började
hushåll. Sagan skildrar mannen såsom trotsig, hämdfull och rik, ehuru
svenskarne en gång brände hans gård; men kungen gaf Kristoffer rätt,
och svenskarne dömdes att uppbygga gården. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
