Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 5. Peckas äfventyr på björnjagt. Bäfverfångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PECKAS ÄFVETYR PÅ BJÖRNJAGT. 2)
drogo nu åstad med riktning åt björngillret. I närheten
af detta sågo de elgspår, och medan Daniel och Anti gran-
skade dessa, gick Pecka förut. Kommen i närheten af gill-
ret, hörde han att något rörde sig der. Snart fick han se,
att gillret var nere och att en björnunge satt fast med
ena bakbenet, på hvilket han slet och drog. Ögonblicket
derpå sköt Pecka, med den påföljd att björnungen föll;
men med detsamma hörde han ock ett förfärligt rytande,
och i ett nu rusade björnhonan med väldiga språng rakt på
honom och kastade omkull honom. Han kände, hur hennes
tänder trycktes in i hans venstra arm och derefter i hans
tjocklår. I detsamma hörde han två skott och Rackis skall,
och kände strax derpå en förfärlig tyngd trycka sig. Något
vidare visste han ej af förr än han fann sig liggande på
en risklädd bår, der Anti med tårade ögon stod lutad öfver
honom. »Stilla, Pecka!» sade han; »björnen har bitit dig,
och du har blödt mycket. Stilla, säger jag dig! Alla björ-
narne äro döda, Gud vare lof. Ingen fara hotar oss. Stilla!
säger jag dig ännu en gång,» och med våt mossa öfverfor
han Peckas ansigte och hufvud, hvarifrån några bloddroppar
framsipprade. »Hur är med dig nu?» — »Vet ej; jag kän-
ner mig underlig: det gör ondt i min arm.» — »Bry dig
inte om det der, det går snart öfver. Vi skola nog taga
itu med björnarne framdeles. Ohoj, Daniel! Pecka är
vaken ; kom hit!» E
Daniel var strax hos dem. »Hur är med dig, Pecka?
Fryser du?» — »Ja! Gif mig vatten.» — »Låt oss flytta
honom till elden, Anti!» Dermed togo de båren och lyfte
den till den flammande nyingen, och lätt och varligt jämka-
des Pecka från båren ned på den af björnhuden betäckta
granrisbädden. »Håll dig nu stilla!» sade Daniel, och Anti
räckte Pecka en näfverstrut, full af vatten. Pecka somnade
snart, troget vaktad af Racki och kamraterna.
Då Daniel och Anti senare på kvällen med grytan
emellan sig sutto och mumsade på hvar sitt stycke björn-
kött, sade Daniel: »Det var illa, att Pecka sprang ifrån
oss. Hade vi varit tillhopa, hade nog ingen olycka händt.
Men björnhonan var ilsken; hon hade nog hört björnungen
skrika och skyndade honom till hjelp med samma Pecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
