Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 5. Peckas äfventyr på björnjagt. Bäfverfångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄFVERFÅNGST. HD
jämrade sig obetydligt, ehuru det syntes att han plågades.
Vid framkomsten ordnades på bästa sätt för den sjuke,
hvarefter karlarne öfverlemnade honom till Lissu och åter-
togo sitt arbete i skogen. Sedan de hemfört köttet af
björnarne, rustade de sig ut igen. Denna gång gällde det
bäfrarne. Damiel kände till hvar de vistades och hade sina
hus. I närheten deraf slogo sig jägarne ned och började
efter elfstränderna söka hvar bäfrarne hade sitt skogshygge
för året. Det var temligen långt uppåt elfven våra jägare
slutligen upptäckte det.
Skogshygget var beläget i en temligen bred dalgång,
som sluttade mot elfven och genomskars af en liten bäck.
Marken var här bevuxen med löfskog, förnämligast asp och
rönn, men full af vindfällen, sten, buskar och toppar efter
sådana träd som bäfrarne sedan långliga tider fällt. Det
var icke svårt för den med djurens vanor bekante Daniel
att upptäcka de vägar, på hvilka bäfrarne framsläpat sitt
byggnadstimmer och fällt träd för sin proviantering. Tids
ödande och arbetsamt var dock att genomtränga snåren och .
uppsöka de platser som bäst lämpade sig för utsättande
af giller.
Efter väl förrättadt arbete sade Daniel: »Här är ej så
många bäfrar nu som för två år sedan, då jag var här. De
ha nog flyttat sedan dess, eller ock ha jägare varit här. Vi
få dock försöka uppsätta mina gamla stockar och sedan vaka
på dem under nätterna. Om två dagar ha vi fullmåne, och
då se vi bra att skjuta.»
Rastlöst arbetades nu på att få fällorna i ordning, och
dervid utvecklade våra jägare icke liten fintlighet, hvilken
ock var väl behöflig, ty bäfvern är ett klokt, misstänksamt
och ytterst försigtigt djur, begåfvadt med skarpa sinnen.
Då fällorna voro färdiga, måste man afvakta tiden. Ett
par nätter förgingo utan att våra jägare lyckats få sigte
på något af djuren. De beslöto då vaka och skjuta, ehuru
det sättet att åtkomma djuren af Daniel ansågs som nöd-
fallsutväg, ty derigenom skrämdes och oroades bäfrarne.
En tät och lummig videbuske utsågs till passande skydd
för Anti. Busken stod vid elfkanten der strömmen föll ut i
den lugna dammen eller bassängen, vid hvars kant bäfrarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
