Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 5. Peckas äfventyr på björnjagt. Bäfverfångst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
uppfört sina hus. Der skulle han passa på, om någon
bäfver gick upp i den grunda forsen. TI detta fall borde
han skjuta och döda samt med minsta buller och bråk be-
mäktiga sig djuret, hvarpå han kunde återvända till läger-
platsen. Daniel vaktade nedom lugnvattnet i dervarande
slakström.
Vid solnedgången intogo våra jägare sina poster. Lägret
vaktades af Racki. Elden var dämpad, så att ingen rök
höjde sig öfver trädtopparne; det var stilla i urskogen:
intet förrådde menniskans närvaro. Solen sjönk i vester,
och den nordiska skymningen utbredde sitt hemlighetsfulla
dunkel öfver den lugna bäfverdammen, der intet annat ljud
än vattnets plaskande bland stenarne i den grunda forsen
afbröt höstkvällens tystnad och ingen annan rörelse märktes
än de små vattenbubblor strömdraget så sakta och stilla
förde ut i dammen. Månen gick upp och belyste med sitt
bleka sken de små vågor forsen sände ut, för att glittra,
försvinna och dö i den spegelblanka dammen.
Allt detta såg Anti, der han med äkta finskt tålamod
låg stilla i den fuktiga och myggfulla videbusken, stirrande
ut öfver den lugna vattenspegeln. Hvad dref honom väl till
detta hårda lif? Nöjet af jagten? Knappast. Äran? Nej.
Kampen för tillvaron? Ja, helt visst. Den börjar med
lifvet hos finnbarnet Hos ynglingen är den redan starkt
utvecklad. Se, nu tindra hans små svarta ögon; der syns
en våg, der synas flere, och ur vattnet uppdyker ett mörkt
hufvud. Allt är stilla, stilla som natten sjelf.
Det är spejaren som undersöker om fara finnes. Nej,
den fins ej! Han rör sig, glittrande cirkelvågor förråda
det. Se der synas flere hufvud, flere vågor: de röra sig,
närma sig hvarandra. Hufvud försvinna, hufvud dyka upp.
Kroppar hoppa upp, små armar utsträckas, liksom ville de
omfamna hvarandra. Det är lif, det är lek, det är de för-
hexade trälarnes morgon.
Leken blir ej lång: omsorgen för behofvet skingrar
skaran ; familjen åtskiljes. Man måste ut för att hvar för
sig söka sitt uppehälle, den ene mot norr, en annan mot
söder; men upp mot forsens brus, upp i vågornas svall går
den starke. Der vill han kämpa, der skall han vinna lönen
|
UR NR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
