Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 5. Peckas äfventyr på björnjagt. Bäfverfångst - 6. Vistelsen vid Peckafallet. Lodjursjagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. VISTELSEN VID PECKAFALLET. vt
för mödan; men han har ej väl inkommit i hvirfveln förr än
han mötes af eldstrålen som bringar döden.
Från den grönskande videbusken kom den. Den var
lätt: Antis kula hade väl träffat sitt mål. Spejarens kropp
rullade från sten till sten tills han i lugnvattnet vid stran-
den upphemtades af den tyste finnen.
Anti hade fullgjort sitt värf och sof nu bredvid sitt
byte, då han i gryningen väcktes af Daniel, som äfven haft
god jagtlycka. »Upp! Vi gå nu till fällorna med vårt byte
och lägga bäfverkropparne som lockbete i björngillret, och
gå sedan hem.»
Till hemmet medförde våra jägare tre bäfver- och ett
mårdskinn. Det senare hade de fått genom hundens med-
verkan. Skinnen voro värdefulla, men kanske ännu mer
»läkepåsarna» eller bäfvergället.
6. Vistelsen vid Peckafallet. Lodjursjagt.
Mor Lissu gladde sig lifligt åt den lyckliga utgången
at karlarnes jagter, som betydligt ökat familjens tillgångar.
Pecka kunde nu sitta uppe långa stunder och sysselsatte
sig derunder med att lära barnen läsa bokstäfver och ord,
som han tecknat på näfverbitar, ty någon bok fans icke.
Alla voro förvånade öfver Peckas kunskap i läsning, ty
derom var han ensam. Lissu höll handkvarnen i gång.
Daniel och Anti täljde fågelgiller, ty nu var höstdagjem-:
ningen inne, tiden för fågelfångst nära och vädret regnigt,
så att man höll sig inom hus. Taksparrarne voro belagda
med elgkött och björnskinkor, som här röktes; det såg för-
möget ut i pörtet vid Peckafallet.
Men detta väckte oro: förmögenheten borde ej visas
för någon, den skulle eljes väcka afund. Man måste dölja
sitt gods för främmande blickar. Också sade Daniel, i det
han tog sin yxa: »Kom, Antil» och så byggde de ett litet
hus på grenarne af en tät fura, täckte det väl, och dit bars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
