Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 9. Åter på vandring - 10. Ödebygget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖDEBYGGET. 93
kälken hemtas på värsidan, då skaren bar och det var lät-
tare att färdas. Med friskt mod drogo, ynglingarne uti
vildmarken, uppfyllda af den glada förhoppningen att snart
träffa de sina.
10. Ödebygget.
Efter några dagars vistelse i Korsholm, der Örjan och hans
familj bodde hos en timmerman, voro de redo att företaga
färden öfver hafvet. En af de små gossarne insjuknade
emellertid så häftigt, att på någon affärd ej var att tänka,
ty vintern var sträng och man ömmade för det sjuka barnet;
men litet eller intet hade de att uppehålla sig med. Örjan
talade med timmermannen, men denne visste ingen råd, ty
han saknade sjelf arbete, och så förgingo ett par veckor
under stort bekymmer. Barnet blef ej bättre och familjens
tillgångar voro uttömda då timmermannen en dag med strå-
lande anlete inträdde i det gemensamma rummets »Varen
nu icke bedröfvade längre,» sade han; »här har kommit bud
att alla fartyg som finnas skola sättas i ordning för konun-
gens räkning, och nu har jag antagit arbete för både Örjan
och Hejki hos rådman Zakris. Han sträckte i höstas kölen
till ett stort fartyg; nu skall det timras och tacklas så fort
sig göra låter. Således friskt mod! Ni arbeta här tills far-
tyget blir färdigt i vår, och sedan skola vi väl hitta på
någon råd för eder att komma öfver till Sverige.»
Denna underrättelse mottogs med glädje af Örjan och
hans sällskap, och redan dagen derpå voro de båda karlarne
1 arbete.
Med arbetet följde inkomster. Visserligen voro dessa
så tilltagna, att folket kunde lefva, men föga blef öfver.
Mattus tid var till stor del upptagen af barnen, och hon
kunde således intet förtjena. Tiden gick sin jemna gång,
våren kom, sjön gick upp, snön smälte, marken blef bar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
