Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 9. Åter på vandring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Med tacksamhet mottogo vandrarne anbudet attstanna
och hvila upp sig en tid. Gamle Peckelan var i goda om-
ständigheter; der saknades ingenting. Han hade godt od-
lingsland, skogarne voro fulla af vildt och elfvarne af fisk,
ty hans bygge låg vid en större elf, som kom från öster
och utföll i Klarelfven. Peckelan sådde obetydligt med
råg; den frös vissa år. Men han rensade upp ängsmarker
vid flodernas stränder för att erhålla foder, brände skogen
för att få godt bete och lade an på boskapsskötsel. Till
ynglingarne sade han, att boskapsskötsel vore den mest
lönande handteringen för nybyggare i dessa trakter.
Efter några dagar anlände den väntade sonen Mårten
Peckelan. Äfven han saknade all kännedom om Örjan
Kajland, men rådde gossarne att göra en färd söder- och
österut mellan Klarelfven och Vester Dalelfven; der vore
fere finnar bosatta inuti de djupa skogarne.
Han tillade, att de skulle få nöje och nytta af denna
färd, ty i de marker de skulle genomvandra fans otroligt
med vildt af alla slag, och på de intill Dalelfven gränsande
fjällen vistades stora flockar af renar. Äfven bäfver fans
godt om. Visserligen hade han icke besökt dessa trakter
sjelf, ej heller hade han varit i fjällen, men han hade sam-
manträffat med andra finnar som jagat der, och dessa sade
sig aldrig varit i en mark så rik på villebråd som denna.
Vid afskedet rådde gubben Peckelan ynglingarne säga
Örjan Kajland, att om han ville draga sig åt den trakten
till några vatten öster om Soumen niemi, skulle han finna
godt land för en nybyggare och bistånd af Peckela-folket.
Det kunde ej slå fel, att han med ynglingarnes bistånd
skulle komma till bergning och välstånd. De gjorde klokt
att lemna sin kälke kvar hos honom och rusta sig så lätt
som möjligt; ty nog skulle de finna så mycket vildt i sko-
gen, att de ej behöfde föra lifsmedel med sig.
Rörande kälken voro ynglingarne tvehågsna. Men då
gubben sade dem, att de till den förestående färden icke
behöfde använda mer än några veckor, om de ej hade den
med sig, men eljes en mycket längre tid och styfvare arbete,
följde de hans råd. Träffade de sina anförvandter, kunde
DIESES SIE
LENS ONES
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
