Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 14. Finntorpet i Oreskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRATAS TERS REN SEN ATRRTRATENN Re
FINNTORPET I ORESKOGEN. 116)
Derefter vidtog arbetet med att nödtorftligen jemna
till marken och nedmylla sädeskornet. Så måste man skaffa
foder för de tre getterna, så börjades odling, derpå vid-
togo höstfisket, gillrandet och jagten, och så gingo de när-
mast följande fyra åren. Trots all deras ihärdighet, belö-
nades deras arbete endast sparsamt. Skördarne voro i följd
af det hårda klimatet knappa. Det var egentligen endast
jagten som gaf öfverskott, och gjorde, att våra nybyggare
kunde draga sig fram. Med andra menniskor än deras
grannar Orefinnarne hade de ej beröring. Ingen hade ännu
besökt deras pörte, och Mattu hade icke en enda gång under
årens lopp lemnat sveden. Det stående samtalsämnet under
vinterkvällarne var hvad som blifvit af gossarne.
Slutligen blef Mattus oro för dem synbar. Örjan och
Hejki öfverenskommo derför sinsemellan att så snart lämp-
ligt skidföre inträffade spana efter dem. Hejki ville begifva
sig öfver till Korsholm för att söka efter dem. Då detta
meddelades Mattu, blef hennes glädje stor, och hoppet att
färden skulle lyckas lättade hennes sorgsna sinne.
Under Hejkis bortovaro ströfvade Örjan ensam genom
vildmarkerna. Man märkte att elgarne minskats i närheten
af sveden och nu måste sökas längre bort. Så hade Örjan
upptäckt en flock längre mot sydvest. Denna förföljde han
en dag på morgonsidan; skidföret var särdeles lämpligt,
men skaren hård, så hård att den stundom bar elgarne.
Först sent på aftonen upphann han ett af djuren som trött-
nat. För att så mycket ifrigare kunna förfölja dem, hade
Örjan lagt ifrån sig säcken med matförrådet och bössan,
och nedstack den uttröttade elgen med spjutet.
Sysselsatt med att aftaga huden, öfverraskades han af
tre andra jägare, och innan han tänkt på att försvara sig
hade de gripit honom och under smädelser tilldelat honom
slag på slag, tills han nära nog förlorade sansen. Derpå
tillsades han att begifva sig bort från marken; i annat fall
hade han förverkat lifvet. De hade en gång förr påträffat
honom; skedde det nu för tredje gången, tänkte de ej tåla,
att finnar jagade på deras mark. Med möda släpade sig
Örjan hem, der veckor fordrades för att läka hans sår och
återställa hans krafter. Händelsen gjorde Örjan orolig.
G. Schröder. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
