Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 14. Finntorpet i Oreskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Han fruktade, att de svenska bönderna kunde ha onda af-
sigter mot hans nybygge. Emellertid beslöt han att under
sina skogsfärder icke begifva sig mot sydvest utan åt norr,
ty såvidt han visste var skogen åt detta håll icke bebodd.
Först sedan snön minskats i skogarne återkom Hejki.
Visserligen medförde han icke gossarne, men han hade på-
träffat flere sjömän, som kände till att desse varit med
på Stålarms krigsfärd till Sverige, och en af dem visste,
att de icke varit med hem. De hade säkerligen landstigit
der. Underrättelsen att gossarne lyckligen voro komna
öfver hafvet lugnade de gamle, och man kom öfverens, att
så fort ske kunde skulle en af karlarne begifva sig till
Malmberget för att spana. Man hoppades der få ledning
till fortsatt sökande. Då Hejki fick veta hvad som händt
Örjan, blef han ursinnig. Man borde betala bönderna med
samma mynt, och ville man söka tillfälle, nog skulle ett
sådant kunna beredas nästa jagttid, och det var ej utan att
äfven Örjan var böjd derför, ehuru Mattu varnade.
Vid de få jagtfärder man ännu denna vår företog, gick
man norrut, och här hade karlarne den turen att påträffa
ett stort samhälle bäfrar, af hvilka man lyckades erhålla
ej mindre än åtta stycken. Detta var för nybyggarne en
verklig lycka och hade till följd, att Örjan gjorde en färd
till Helsingland och derifrån hemförde en ko och en kviga.
Derigenom blefvo deras villkor betydligt förbättrade, ehuru
karlarnes arbete ökades derigenom att de måste skaffa
foder. Mor Mattu var glädjen sjelf, då hon på morgnarne
med sina kor och en hel skara getter jemte barnen drog
ut i betesmarken, och man hörde henne dagen lång tuta i
sitt horn.
Så framlefde man sin tid tills karlarne började anskaffa
foder för den kommande vintern. Man rustade sig för att
samla sådant vid en aflägsen sjö, der gräs växte ymnigt.
Hela familjen jemte boskapen följdes åt dit.
De hade varit der några dagar. Karlarne voro en
morgon ute med fotten och upptogo sina utsatta krokar,
då de fingo se rök uppstiga mot skyn i den trakt der
deras hem var beläget. Man blef orolig, rodde i land och
meddelade Mattu hvad man sett. Kvreaturen hopdrefvos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
