Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 15. Öfverfall och illdåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
lita på mig, Mattu! Låt sedan bönderna komma, du! Låt
se om röfvarne upptäckt vår stabur!» tillade han och för-
svann för en stund. »Nej, Mattu, var tröst! De mullva-
darne ha icke sett vårt torkade kött, ej heller vårt fribref.
Olyckan är icke så stor som det nu synes. Här är magert
i marken; jag lemnar den gerna.»
Man hade tändt nattelden och lägrat sig; kreaturen
stodo bundna i närheten! Det husgeråd som hade undgått
lågorna hade hopsamlats, och man höll just på att ordna
hvad man kunde föra med sig, då Hejki trädde inom ljus-
kretsen. Ett glädjerop helsade honom. Han var blek och
blodig; utefter högra sidan och ned efter benet voro klä-
derna betäckta med blod.
Vid denna syn reste sig häftigt både Örjan och Mattus
Hejki, som såg deras oro, slog upp med handen och bad
dem vara »tröst». »Det är blott utanpå; innanför är ingen
skada skedd som betyder något; det blir snart bra. Gif
mig vatten!»
»Ja, sätt dig! Jag vill se om såret, Hejki,» sade Mattu.
— »Åh ja, gör så; men som jag säger dig: det är ingen
fara,» och så var det. En kula hade upprifvit några tum af
köttet och skrubbat ett refben. Blodet hade upphört att
rinna, och sedan såret blifvit väl rentvaget, såg det icke
farligt ut. En våt trasa bands derom, hvarpå Hejki önskade
få något att äta. »Jag ser,» sade han, »att ni börjat rusta
för affärd härifrån. Skynda på med den saken, ty före
dager måste vi vara på väg.»
»Huru menar du, Hejki?» — »Jag menar, att en af
bönderna lefver. Jag såg en rök på andra sidan elfven
(Ore-elfven). Hade han kamrater der, äro de snart öfver
oss.» — »En lefver, sade du; hur många voro de?> — »De
vanliga två, dem vi träffade på vår första resa och som
slogo dig. Den långe mörke kommer ej att förfölja oss
mer. Jag dödade honom icke, men borta är han.» — »Hur
gick det till, Hejki?»
»Då jag kom hit till sveden och fick se hvad bönderna
gjort, blef jag vild och sprang rakt öfver slätten, och då
fingo de se mig just som de voro på väg att gå. De ho-
tade mig med bössan och ropade, att nu visste de hvar jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
