Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 16. Lyckligt möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYCKLIGT MÖTE. 123
kreaturen hade bra bete vid stränderna. Övrjan ville, att
alla dagen derpå skulle följas åt och rådgöra om de skulle
uppslå sina bopålar der. Sjelf hade han ingenting att an-
märka mot trakten, men ville för dagen intet besluta.
Då andra dagen gått till ända, hade våra finnar be-
slutit här bygga och bo. De lågo omkring elden och tänkte
på huru de skulle gå till väga, då deras vänner från går-
dagen anlände. De voro åtföljda af en storväxt ung kvinna,
som skulle hjälpa dem bära. Det var för Mattu ett nöje
att få samtala med någon af sitt eget kön, och vänskapen
befästes då bondkvinnan förärade henne flere kakor godt
bröd.
Örjan meddelade nu Matts och hans följeslagare fin-
narnes beslut att slå sig ned ungefärligen der de voro. De
hade nu undersökt marken och ville följa de råd deras vän-
ner föregående dag gifvit dem. Underrättelsen gladde syn-
bart de båda svenskarne. De sade sig gerna vilja slå sig
ihop med Örjan och Hejki för att döda skadedjuren, i syn-
nerhet björnarne.
Efter något betänkande sade dock Matts, att han icke
kunde begripa, hur finnarne nu, då årstiden var så långt
framskriden, skulle hinna få en bostad så pass i ordning,
att de kunde berga sig der öfver vintern. »Och,» sade han,
»hvad skall ni gifva edra kor? Gräset är redan för gammalt,
och ni får det icke torkadt. Det går icke,» sade han ifrigt
och satt en stund tyst. Men snart ljusnade hans ansigte,
och han utropade gladt: »Jo, det går. Björnen har dödat
mina kreatur, och jag har foder; jag tar kreaturen hem till
mig, och du, Per, som eger mer än hälften i vår kvarn-
stuga, kan låta folket bo der i vinter; den är varm nog och
kan för öfrigt bättras upp innan vintern kommer. Är du
med derom, Per?» — »Javisst är jag med derom. Kar-
larne ha ju gjort oss en god tjenst, och tjenst emot tjenst,
det är regalt; följ ni bara med oss!»
Våra finnar voro förstummade öfver en sådan välvilja;
men’ då Örjan fått besinna sig, sade han sig vara stor tack
skyldig, men de skulle nog reda sig i skogen; de vore intet
annat vana vid; men hvad kreaturen angick, var han mer
än glad att få lemna dem till Matts och ville derför arbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
