Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 17. Insnöade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSNÖADE. 125
Allt är hvitt, hvitt. Och se fjället derborta! Det är hvitare
ändå, dit vill jag, Anti. Visst komma vi litet för långt åt
vester, men hvad bry vi oss derom! Hvad säger du, Anti?»
— >»Jo, jag säger, att hade jag far och mor här, skulle jag
aldrig gå en skidlängd längre; här vill jag bo. Der på
näset, du, der skulle vårt pörte stå, och här i åsarna ville
jag höra mor sjunga, koskällan dunka och småkräken bräka.
Ja, Pecka, det fins land för finnar här. Fort efter far och
mor! Kom, Pecka!» och framåt flög den kraftige Anti, lik
en ung fåle på en grön äng.
Ett par timmar derefter stannade Anti och visade Pecka
spår efter elgar, hvilka nyss gått fram der. »Hvad säger
du, Pecka; skola vi taga oss en?» — »Nej, vi låta dem få
frid; vi behöfva ingen elg då vi hafva tjädrar i furutop-
parne, hundrade så visst som en. Ett par af dem äro lagom
för oss. Tag du af åt öster, jag går åt vester, och låtom
oss mötas vid fjällfoten. Hitåt, Racki!» och så sträckte han
af med fart.
Först i mörkningen sammanträffade de åter. När Pecka
fick se Antis jagtbyte, sade han: »Du är obetänksam, Anti.
Du har skjutit flere fåglar än vi behöfva! Krutet går åt,
och nu få vi bära fåglarne med oss onödigt. Kom nul»
Kort derefter påträffade de ännu en sjö. Den låg vid fjäll-
foten, omsluten af branta, skogbevuxna berg. »Vill du slå dig
ned här, Anti?» sade Pecka. — »Ja, det lär väl ingen annan
råd bli, Pecka. Mörkret är snart här; öfver fjället hinna
vi ej i dag. Hvem kan veta, hur långt det är.» — »Nej,
icke menade jag så; ville du slå dig ned här för alltid?» —
»Åh ja, här ser ju ut som en riktig björnarnes dal. Jag
är säker om att de här finnas i hundradetal. Hade vi blott
tid att låta Racki söka, skulle du få se; men nu får det
vara tills vi få far och Hejki med oss. Vi hitta nog hit
framdeles. Låt oss nu gå upp i bergsidan och lägga oss,
Pecka. Jag tänker äta upp en tjäder ensam i kväll, så
hungrig är jag. Tag af på snedden, Pecka! Det är din tur
att gå före. Vi måste söka oss någon källbäck; jag har ej
ro att sitta och smälta snö i kväll; jag vill ha grytan att
koka genast, och törstig är jag, så det bränner i halsen.
Gif dig af!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
