Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 17. Insnöade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INSNÖADE. 129
vargarne här på stenen; ty hinner snöstormen hit innan vi
äro åter, återfinna vi dem kanske icke.»
Ynglingarne hade icke misstagit sig på betydelsen af
snömolnet. I skymningen finna vi dem sysselsatta med att
af stänger och kvistar förfärdiga sig ett skyddstak. »Vi
göra oss gaflar också på vår bod, Pecka,» sade Anti. >»Jag
tycker det här ser ut just som då vi lågo i bergen der-
hemma, då far och mor voro med oss på resan hemifrån till
hafvet. Du skall få se, att snöfallet icke slutar i natt. Se
så,» sade han efter en stund, »nu sparka vi undan snön
derinne och lägga riset på marken och varghudarne der-
ofvanpå; sedan må det snöa så mycket det vill.»
: Efter slutadt arbete lade sig gossarne på sin bädd.
Elden brann klar och belyste hvarje vrå 1 den lilla riskojan
samt ynglingarnes ansikten. Man kunde se, att de under
dagen arbetat duktigt, ty svett och sot från: elden hade
ritat fåror deri. Också brast Anti ut i ett högljudt skratt
då han såg på Pecka. »Du är lika grimmig i synen du
som en af vargarne,» gade han. »Nu skulle mor se dig.»
— >»Åh ja, hon kunde gerna se dig med, ty du är likadan,»
försäkrade Pecka, hvarpå han tillade: »För mors skull
skola vi väl feja upp oss då,» och dermed tog han hän-
derna fulla af snö och tvättade sig. Anti gjorde likaså.
Så lade man sig på nytt och sof till ljusan dag. Pecka
var uppe då Anti frågade: »Hur är det?» — »Det snöar
lika som i går, och snön har ökat med en armslängd i natt.
Fortsätter detta hela dagen, komma vi ingenstans.» Nu
steg Anti upp. »Det är som du säger, Pecka,» sade han;
vi måste stanna tills snöfallet saktar sig; låt oss äta och
gå efter nya stockar till vår eld.»
Dagen framskred långsamt; man hoppades på bättring,
men snön fortfor att falla i ymnighet, och så fortgick det
i två dagar och nätter dertill. »Det här ser illa ut för oss,
Anti,» sade Pecka; »vi ha nästan intet att äta: all fågel
ligger nedsnöad nu; ingen rör sig förrän ovädret är slut,
jo, kanske,» afbröt han sig sjelf, »riporna. Vi få gå upp i
fjällkanten och se till, om vi finna några spår efter dem.
Tag upp snarorna, Anti! Vi få försöka.»
G. Schröder. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
