Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 17. Insnöade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Uppe vid fjällkanten var snön ännu djupare; man sjönk
ned med skidorna till knäna, och det var med mycken svå-
righet man skred framåt. Ynglingarne kämpade sig dock
fram till videsnåren, och der påträffades lyckligtvis till
hälften igensnöade spår efter ripor. Små, låga stängsel af
kvistar gjordes, och mellan dessa utsattes snarorna. Det
var likväl fara för att snarorna skulle snöa ned innan ri-
porna på aftonen intogo sitt kvällsmål; man hoppades lika-
fullt det bästa, och så förfogade man sig åter till riskojan.
»Fans det icke flere snaror?» frågade Pecka; »jag tyc-
ker vi borde haft flere.» — »Nej» blef svaret, >»om icke
du har några i din säck.> Pecka undersökte den; några
snaror påträffades icke, men deremot framtog han en tem-
ligen lång, fyrkantig träbit full af skåror och märken.
Denna satte han sig att granska och räkna på. HEfter en
stund sade han till Anti: »Vet du hvad det är för en dag
i morgon?» — »Nej, hur skulle jag veta det? Jag har ännu
ej lärt mig de der kråkstrecken.> — »Jo, du, Anti, det är
jul om två dagar. Jag hade hoppats, att vi innan dess
skulle påträffat något finskt nybygge; det är ovant för oss
att vara ensamma under helgen.» — »Javisst,» medgaf Anti
fundersamt; »men det går nog, Pecka. Jag bryr mig ej
om hvarken kyrkklockorna, ljusen eller presten blott jag
får reda på far och mor. Lägg dig nu! Det kan ju hända
vi hinna till Granberget, der de närmaste finnarne bo, inom
de två dagarne; eljes må vi bra här; sof nu!»
Då gossarne dagen derpå återkommo till sitt läger, hade
de fått några ripor i snarorna. De skulle bli deras julkost;
ty de hade funnit snön så djup och lös, att de ej ansågo
det lönade mödan att fortsätta vandringen förrän snöfallet
upphört och blåsten packat snön. De voro nöjda med hvad
de hade, och ehuru så unga, voro de nog karlavulna att
icke knota öfver en sak som icke kunde ändras.
Slatligen randades ock den dag då solen sken upp,
stormen lade sig och kölden friskade upp. Deras långa
fångenskap var slut; de kunde fortsätta sin färd och fröjda
sig åt att ha proviantförrådet i godt skick, ty tjädrarna,
som hungrat under snöstormen, sutto nu i furornas toppar
för att taga skadan igen efter fastedagarna: i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
