Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 19. Renfjället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENFJÄLLET. 15kE
nens kant hade blott snuddat vid och flyttat den kolossala
faran ett obetydligt stycke.
»Uj, Pecka,» sade Anti, »aldrig skola vi mer lägra oss
under branta fjäll. Det här var något förfärligt. Det är
nog bäst vi flytta ned till låglandet.» — »Icke ännu, Anti;
för i år ha vi ingenting mer att frukta; marken är ju bar
ofvanför oss. Nej, låt oss rusta vår koja i ordning och
släpa fram nödeldsstockar nu, efter vi intet annat kunna
uträtta. Jag tror. nog, att ett tak så tätt och droppfritt
som vårt är att sätta värde på ännu en tid, och en torr
plats ej mindre.» — »Nå, som du vill,» och dermed grep
man sig an med att undanskaffa snön och få en ny
stockeld i ordning.
Någon förändring blef ej i väderleken på flere dagar.
Snön minskade, och den ena tufvan efter den andra stack
upp sitt mörka hufvud, träden blefvo snöfria, och en mor-
gon då ynglingarne stego upp hörde de ett aflägset bru-
sande. »Forssen,» sade Pecka; »floden kommer; isen håller
på att bryta upp.» Under dagens lopp ökades bruset allt
mer, och emot kvällen stod dalen nedom dem under vatten.
Ofvanpå den djupa lavinbanken hade bildat sig en liten sjö,
och äfven nedifrån den närmaste dalen hörde man vattnet
brusa fram.
Så vaknade de en morgon vid strålande sol; himlen
var klar och dimman borta. Nu skyndade de att bestiga
fjällets högsta topp. De häpnade öfver förändringen, ty
hvart man än vände sina blickar stod den förr snöhöljda
skogen mörk och allvarlig, medan de höga fjällen skimrade
i det hvitaste snötäcke, och deras eget fjäll var beklädt
med hård is. »Detta är något vi ej förut sett, Anti,» sade
Pecka. »Och se, se, Anti! Der komma vildgässen. Se,
Anti, der slå de ned på fjällkammen! Sitten i ro ni, ingen
skall der störa eder. Kom, Anti; jag vill hem och ut igen:
Jag är så glad, Anti, men vet ej hvarför!»
»Uschlb> utropade Pecka strax derpå, »ser du de otäc-
kimgarne?» och dermed pekade han på en skock vargar, som
i en lång rad kom gående i den lägre delen af fjället. »De
komma häråt. Fort efter våra renskinn! Vi vilja söka narra
vargarne. Kanske går det bättre än med renarne. Skynda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
