Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 20. Bäfverjägarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄFVERJÄGARNE. 153
20. Bäfverjägarne.
Solen var denna första vårdag varm och luften mild.
Snön smälte fort, allt högre brusade forsen, och den lilla
sjön i dalen ofvanpå snöbanken växte hastigt. Ynglin-
garne, som voro sysselsatta med sina vargar, märkte ingen-
ting förrän en starkare brusning, förenad med knäppningar
och brak, väckte deras uppmärksamhet, och kom dem att
se nedåt dalen. Och se, der var allt lif och rörelse! Snö,
träd och buskar höjde och sänkte sig i vågor: floden från
den lilla sjön hade genombrutit snödammen och förde den
nu med sig. Hela dalen var lefvande. Braket och brusan-
det påminde om lavinen.
Ynglingarne stodo stumma och beundrade vattnets kraft.
Något sådant hade de ej sett eller tänkt sig förut. Ljumma
och kyliga vindfläktar aflöste hvarandra. »Det är förebud
till vår,» sade Pecka. Då solen sjönk och färgade fjällen
violetta, sade han: »Det är underligt i fjällen, Anti. Jag
trifves här; låt oss i morgon gå och se forsen.»
Innan solen hunnit belysa fjällens toppar voro våra
raska ynglingar ute. Det hade frusit under natten, ski-
dorna löpte lätt, och Racki hoppade glad i kapp med de
framilande jägarne. »Få se om du finner något i dag,
Racki! Sök ut!» och så ilade man igenom dalen åt den
brusande forsen.
Snart stod man vid dess kant. Det brusade, hvirflade
och kokade bland stenar och klippor; det var som han
gladde sig åt sin återvunna frihet. »Nu begifva vi oss
nedåt elfven, Anti. Vi måste följa floden till sjön. Det
lyster mig se äfven denna,» sade Pecka. »Der nere går
elfven lugn; der är isen stark; låt oss gå ut på den. Hör
du Racki? Han är redan der nere, och doft ljuder skallet.
Låt oss skynda!» ]
Nedkomna till den isbetäckta elfven hörde de hundens
skall invid elfkanten. Han stod stilla och skällde ifrigt.
»Hvad kan han ha funnit här? Låt se!» Invid en ihålighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
