Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 20. Bäfverjägarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
»Åh,» sade Anti gladt, »det der har jag ej kommit att
tänka på. Du är fyndig du, men detta kunde du gjort
förut; men kanske fins icke några gäddor i den här sjön.»
— »Åhjo, Anti, jag såg två första dagen vi voro här. 9o-
len hade lockat fram dem. Du skall få se, här fins nog
flere af de roffiskarne; de saknas sällan i någon sjö.
Följande morgon besannade sig Peckas förmodan. Flere
gäddor och lakar hade slukat grodorna och krokarna. Man
hade mat för flere dagar, och det uppmuntrade till fort-
satt fiske.
En afton började det snöa. »Vi gå hem till oss,» sade
Anti; »det blir oväder; det duger ej att ligga kvar här
utan tak öfver oss. Vi gå upp i kojan.» — »Ja, som” du
vill, men då får du renkött igen!» — »Jag tänker det nu
skall smaka bra, och dessutom tänker jag vi finna någon
fågel på hemvägen.»
Och oväder blef det; först snö med storm och sedan
mildt med regn, dimma och regn igen. På jagt var ej att
tänka, ty snön var uppmjukad och halft flytande, så att
man ej kunde färdas på något sätt; man blott sof och åt.
En morgon väcktes man dock åter af en strålande sol
och högblå himmel, brusande fors och — tvint, tvint!
Åh, det var vårens budbärare i skogsmarken: bofinken!
»Nu, Anti,» utropade Pecka; »upp! Hörde du?» — >»Ja gud
vare lof, nu blir det roligt att lefva! Jag måste ned och rädda
våra krokar, innan elfven skär bort isen. Kommer du med,
Pecka?» — »Nej, jag vill upp på fjället. Bry dig ej om
mig; tag Racki med dig; jag vill gå ensam.> — » Ah! Jaså,
är nu fader Mickel i tankarne på dig? Adjö med dig, hvar
råkas vi?» — »Här,» sade Pecka, i det han med skidorna
på axeln tog kosan uppåt fjället.
>Pecka har något 1 tankarne som det ej är godt att
förstå sig på,» sade Anti för sig sjelf. »Bäst låta honom
gå. Hej, Racki, låt oss löpa,» och så satte han af nedför
fjället åt sjön till med sådan fart, att Racki hade all möda
att följa med, och snart hade han bergat både fiskedon och fisk,
hvarpå han tog kosan till en skogshöjd, ett stycke från sjön.
Då Pecka uppnått fjälltoppen, satte han sig ned och
lät blickarne flyga ut i rymden. Snart sjönk hufvudet ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
