Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 20. Bäfverjägarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BÄFVERJÄGARNE. 155
»Så göra vi,» sade Pecka, som förde ordet. »Holmen
är bevuxen med tjock skog, och träden stå ju så tätt, att man
endast med svårighet kan tränga sig igenom. Der inne i snåren
rödja vi oss en plats och bygga oss ett hus, och så stanna
vi kvar här hela sommaren. Det kan ej slå fel att vi fånga
ett betydligt antal bäfrar. I vinter gå vi ut att sälja skin-
nen och påsarne (gallan) och bli rika, och sedan söka vi
upp de våra och hjelpa dem.»
>Ja, Pecka, det blir bra. Låt oss nu gå hem. I mor-
gon börja vi arbetet, så att vi få huset färdigt tills elfven
bryter upp och bäfrarne komma i rörelse. Då sätta vi ut
fällor, och du skall se, att jag allt tänkt på den saken förut.
Du var ej med fader Daniel och mig ute på bäfverfångst,
men då sade han mig något som jag icke glömt; du skall
få se.»
Redan följande dag voro yxorna i rörelse på holmen,
der våra skogsströfvare fällde och röjde för sin blifvande
bostad. Det arbetades flitigt. Våren gjorde efter den första
klara och varma dagen föga framsteg. Vinden hade kastat
om och var kall och himlen höljd i moln. Solen kunde
intet eller föga verka på snön, nätterna voro lugna och
kalla, snösmältningen gick mycket långsamt, och forsens
larm var numera icke så högljudt. Gässen hade upphört
att flyga mot norr, men tranorna voro konma och skreko
gällt alla morgnar, troget sekunderade af bullrande orrar.
Arbetet pågick oafbrutet, tills Anti en dag slängde
bort yxan och sade: »Pecka, jag är led vid det halfsalta
renköttet; jag måste ut och jaga; det här duger ejl> —
»Nej, Anti, det bry vi oss ej om ännu. Fortsätt en stund;
jag är snart åter.»
Pecka satte på sig sina skidor och tog vägen öfver sjön
bortåt mossarne. Då han återkom, sade han: »Följ nu med,
Anti, skall du i morgon få annat än renkött.» Så gingo
de ned till flodmynningen, der vattnet var öppet. Utmed
iskanten höggo de små hål, och Pecka sade: »Nu fram med
dina krokar, Anti! Här har jag mina,» och så framtog han
ur en mossknippa några grodor, dem han fångat i källan
på mossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
