Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 20. Bäfverjägarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
till deras nybygge på holmen. Der uppgaf han ett glädje-
rop, ty der låg en storväxt björnunge hvilken äfven Racki
betraktade med förvåning.
»Kan du förstå detta, Racki?» Racki kunde endast be-
svara den frågan med viftningar på sin långa svans. »Ja,
med solen ha vi tur, Racki; sista solvädersdagen fick vi
uttrarna och i dag två björnar. Nu gå vi att möta Anti.
Kom, Racki! Här ha vi hans spår; det går lätt att finna
honom.»
Och så trängde Pecka genom snåret ned till sjökanten.
Längre kom han ej förrän han stannade. Derute på isen
kom Anti i sakta mak; men betydligt större och bredare
såg han ut. »Så sant jag lefver, Racki, kommer han icke
med en björnunge till! Hallå, Antil» — »Jag kommer.»
Och så kom han. >»Hvar har du varit, Pecka, hela dagen?»
— »Har du ej hört mig?» — »Jo, nu en stund, men icke
förut!» — »Du har två björnar, Anti; hur har detta gått
till?»
»Jo, det har gått till på det viset, ser du. Sedan jag
upptagit våra fiskedon, gingo Racki och jag upp i den der
stora höjden du ser, och rätt som vi gingo rök hunden in
under en fallen jättegran och började stormskälla. Jag
var nog nära vid, men der var fullt af vindfällen, så att
jag ej kom så hastigt fram. Men just som jag kom till
roten af trädet rusade en stor björn upp ur öppningen.
Jag blef haj och fick ej bössan i ordning, men rände spjutet
efter honom. Det var dock för sent, och björnen försvann
mellan träden. I detsamma kom en björn till och ville
fram, men nu var jag icke sinnad att släppa bort flere af
den sorten. Derför satte jag spjutet midt igenom honom
och höll i tills jag kände att han domnade utaf. Då tog
jag yxan och slog honom i skallen, och så ropade jag på
dig. Men så tänkte jag: det lönar icke; så lade jag yxan
bredvid mig ock tog i björnen och drog fram honom ur
hålet. Nu blef jag häpen igen, då jag fick se, att en tredje
björn kom krypande fram, och så högg jag med yxan och
klöf skallen äfven på honom, som du här kan se. Nu vardt
jag glad och skrek ännu en gång på dig, och sedan ropade
jag efter hunden, men han hade kommit så långt bort, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
