- Project Runeberg -  Örjan Kajland och hans pojkar. Skildringar från svenska finnarnes lif och jagter i Vermlands och Dalarnes skogsbygder /
159

(1893) [MARC] Author: Gustaf Schröder With: August Malmström - Tema: Hunting and wildlife, Värmland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 20. Bäfverjägarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÄFVERJÄGARNE. 159

jag hörde hur hans skall bortdog under bergåsen. Då tog
jag och bar hit första björnen.»

»Vet du hvad som blef af den tredje, Anti?» — »Nej,
men den taga vi i morgon bittida så snart det blir dager,
ty spåren synas väl; och det är en riktig björn det du, Pecka,
var säker derom.> — »Har du ej hört, att jag skjutit, Anti?»
— »Nej.» — »Kom, skall du få se.»

Vid åsynen af den stora, vackra björnhuden stod Anti
ett ögonblick tyst, men brast derefter ut 1 ett högljudt
skratt. »Vi ha lycka i solväder vi! Men hur fick du björ.
nen, Pecka?» Sedan denne berättat honom sitt äfventyr,
tillade Anti: »Det går framåt för oss, Pecka: En hel flock
elgar har i ratt betat utmed sjöstranden; dem taga vi i
morgon.» — »Menar du så, Anti? Jag tror vi ha nog af
kött nu; vi få många bördor af den stora björnen.» — »Ja,
du har rätt, elgarne lemna vi i fred; de äro i alla fall våra.»

Det blef allt mer sol, och allt mer vidgades den öppna
vaken vid elfvens mynning. Den ena andflocken efter den
andra slog sig ned der, och gåshop efter gåshop hvilade
der öfver natten under ständigt snattrande. De lemnades
i ro af våra skogsströfvare, hvilka begagnade de vackra
dagarne att arbeta på sitt lilla hus. Det ena timmerhvarf-
vet kom upp efter det andra, och Anti sade: »Det blir för
högt, Pecka; jag tror du ämnar dig bo här hela ditt lif!»
— »Ja, hvem vet,» svarade Pecka betänksamt.

Några dagar derefter var huset färdigt, och man höll
på med att lägga in britsarne. »Vi få skynda på,» sade
Pecka; »snart bryter elfven upp, och då få vi egna all vår
tid åt bäfverfångsten. Der ligger vår rikedom, Anti. Bäf-
rarne skola sätta oss i stånd att hjelpa de våra. Du skall
får se, att. det. blir kor och får af bäfrarne till slut» —
»Åh, Pecka, hvad du talar bra! Ja visst skola vi skynda oss.»

Drifvan smalt, elfven bortförde sitt istäcke, trasten
sjöng på granens kvistar, löfträden knoppades, natten blef
ljus och varm, myggorna dansade: det var vår.

Bäfrarne hade redan några dagar lemnat sina hus för
att vid elfvens stränder fälla träd till föda och hus, och
redan sutto några bäfverskinn för att torka på den ny-
byggda stugans väggar. Jägarne sjelfva voro sent och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:35:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgokajland/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free