Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 21. Rättskipning i vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSKIPNING I VILDMARKEN. 165
varit betänkt på att sända efter de unga männen, hvilka
nu i så läglig tid anländt.
Ynglingarne tvekade icke att åtfölja sina landsmän, då
saken så förhöll sig. Dagen för aftåget var icke bestämd.
Man ville begagna sig af årstiden och den ringa snö som
hittills fallit för att hvar på sitt håll hemföra ur sko-
garne det under sommaren hopsamlade furaget, och till det
arbetet begärde Peckelan de unga karlarnes bistånd.
Efter ett par veckor var man färdig vid Björkudden.
Bössor och andra vapen voro omsedda, proviant inlagd, och
man väntade blott på underrättelse att grannarne vore
färdiga.
Den kom också snart nog, då en afton de finnar som
bodde utmed elfven och 1 trakten instälde sig hos Peckelan.
De voro rustade och färdiga till företaget. Ett par
skidlöpare sändes förut för att meddela nedanför boende,
att nordfinnarne vore i antågande. Så färdades man isakta
mak elfven utför till Kärrbakstranden. Der anträffades
finnen som förlorat sin gård. Platsen kallades nu allmänt
Afundsåsen, och så heter den än i dag. Många finnar hade
stött till skaran, och den hade nu vuxit till fjorton man,
alla beväpnade. Till anförare valdes Peckelan och Veda-
lajnen, — så hette den förorättade finnen — och tåget ord-
nades så, att man kom fram till böndernas gårdar vid mid-
natt.
De voro två och närbelägna. De omringades, och Pec-
kelan bultade på hos Tutstabonden, som varit anstiftaren
till illgerningen. — »Kom ut, Jon!» ropade Peckelan.
Det dröjde: ropen förnyades. »Kom ut, Jon! Vi hafva
helsningar till dig från Vedalajnen.»
Jon var längesedan uppe, men då han hörde finnens
röst och märkte, att hans gård var omringad, blef han för-
färad och tordes icke svara.
»Kom ut, Jon!» hördes åter den olycksbådande rösten,
»eller vill du ligga der du ligger?»
Nu svarade Jon, att han icke ville komma ut. »Ni
tänker göra mig kall.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
