Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 22. Återsteendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERSEENDET. 169
stigt genom markerna. Och så färdas ni från vester till
öster, hvilket alltid är en fördel för eder, ifall, som jag
anar, Örjan dragit sig deråt. Ni hafva tid på eder och
skola nog finna honom tidigt nog för att hinna fälla skog
och bygga hus innan vintern kommer.»
Trots sin lifliga längtan att sammanträffa med de sina,
voro de unga finnarne nog förståndiga att göra som gamle
Peckelan sade dem. Men långa föreföllo dem dagarne.
Lasten på gamle Peckelans kälke var något olik yng-
lingarnes. Den bestod blott till en mindre del af skinn;
största delen utgjordes af smörbyttor, frusen fågel och små
arbeten af näfver. Den drogs af Peckelans yngre söner,
tills de anträffade den äldre sonen Mårtens ett par mil
längre mot vester belägna hem. Han egde häst och släde,
och på den omlastades varorna. Ynglingarne fingo lägga
på släden så mycket af sitt gods, att de endast behöfde
medtaga en kälke.
Så tågade man genom skogarne, hästen gående på try-
gor (skarbågar) och karlarne på skidor. I Glommens dal
träffade man körbar väg och färdefolk, äfven finnar.
Ju närmare man kom hafvet och Oslo, dess mer menni-
skor anträffades efter vägarna, och dess mer var att se. I
Oslo tog man in hos en med Peckelan bekant köpman,
der man fick bo i »bondestuen». Köpmannen sjelf uppe-
höll sig ofta der och språkade med finnarne, bjöd på deras
varor, köpte äfven några och erbjöd dem kredit.
Misstrogna som finnarne genom svekfull behandling
blifvit, brådskade de ej med att uppgöra handeln. De
gingo omkring i staden och hörde sig för. Ynglingarne i
sina skinnkläder och vargskinnsmössor väckte uppmärksam-
het, så att flere mötande personer stannade och samtalade
med dem, erbjödo sig att handla med dem och ville se
deras skinnpackor.
Så kom den märkliga dagen då handeln genom gubben
Peckelan afslöts med deras värd. De fingo en i deras ögon
ansenlig summa penningar, hvilken omsorgsfullt förvarades
under kläderna.
Sedan de köpt sig hvar sin stickad ylletröja och hvar
sin högröd topplufva, skilde de sig icke märkbart från de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
