Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 21. Rättskipning i vildmarken - 22. Återsteendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
finnar turade om med hvarandra. Endast ynglingarne och
torpets egare voro ständiga arbetare.
Så kom en dag den vänlige finnen från södra Dalby
som herbergerat gossarne förlidet år. Belåtenheten öfver
återseendet var ömsesidig. »Nå, så väl att jag träffade
eder! Jag har nog hört att ett par fria män voro med till
Jon, men aldrig föll min tanke på eder. Nu skolen ni få
kära helsningar från edra föräldrar: Örjan Kajland och
Hejki Nerkelan hafva i sommar dragit vesterut.»
Peckas ögon blixtrade då han hörde hvad mannen be-
rättade, och Anti högg med jättekraft sin yxa i en stock.
»Pecka,» sade han, »låt oss gå! Far och mor behöfva oss.
Vedalajnen, du måste undvara vår hjelp: vi måste bort!»
o
22. Aterseendet.
Till gamle Peckelan och Björkudden bar det af med
de glädjedruckna ynglingarne. De måste meddela honom
sin lycka och hämta sina kälkar, och sedan ville de ila
bort för att finna de länge saknade kära anförvandterna.
Lugn som vanligt, åhörde han de unga männen, och
då de med glädjestrålande anleten slutat, sade han: »För-
ifren er ej nu! Örjan Kajland har nu slagit sig ned för
vintern i god ro. Nerkelan och han skola laga att ingen nöd
går på hvarken mor eller barnen. Ni måste släpa edra kälkar
med igenom skogarne. Ni veten mycket väl hvad tid och
arbete detta tager; måhända skulle ni under sådana förhållan-
den icke anträffa de edra före våren. Er förvärfvade egen-
dom kan, sådan den nu är, icke göra dem någon nytta, och
icke ni heller, ty sved kan ni ej hugga så länge snön är
så djup. Nej, stån vid den plan ni uppgjort! Om en vecka
skall jag för er skull vara färdig att afresa, och så följas
vi åt till Norge. Sedan ni sålt edra skinn och fått pen.
ningar, har ni något verkligt att hjelpa de edra med. Då
äro ni äfven fria från all packning och kunna färdas ha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
