Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 21. Rättskipning i vildmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÄTTSKIPNING I VILDMARKEN. 167
»Hvad ger du, Jöns, i boten?» frågade han sin med-
brottsling.» — »Foder till Vedalajnens kreatur.» — »Dem
kan han föda sjelf,» sade Jon högdraget. — »Du skall stå
hälft med allt!> — »Nej,» svarade Jöns.
»Låtom oss gå in,» sade de främmande karlarne till
Peckelan, »och taga Jöns med oss ; ni ser, vi äro obeväpnade.»
— »Ja, gå in de som vilja,» vardt svaret. »Spjälen pertor,
pojkar, och tänden ett bloss hvar,» sade Peckelan och satte
sig åter ned.
Snart derpå flammade trettio bloss och upplyste en
stor krets. Då ropade Peckelan med hög röst: »Allt kvinn-
folk och alla barn ha frid att gå ut» och derpå öppnade
han dörren.
» Allt kvinnfolk och alla barn ha frid!» ropade alla fin-
narne med hög röst.
Nu kommo de främmande karlarne ut, ställde sig bred-
vid Peckelan och sade: »Ni finnar gå strängt tillväga,
men ni ha rätten på er sida, och derför skola ni hafva
den bot ni begärt. Derför går Svabakfolketi borgen. Dra-
gen i frid till edra skogar igen! Allt blir som ni sagt,»
och dermed räckte han Peckelan handen.
Ögonblicket derpå voro finnarne försvunna, men deras
bloss lyste i en lång rad, utvisande den väg de tagit.
Bygdefolket stod deremot kvar och såg efter finnarne,
tills blossen förlorade sig i fjärran. Men till Jon och Jöns
sade de: »Sen till, att ni hållen hvad vi lofvat å edra vägnar!
Eljes kännen ni oss nog.»
Så slutade den första sammanstötningen mellan Dalby-
folket och finnarne. Så förtäljer sagan, men hon är dermed
ej slut. Under hemvägen enades finnarne om att genast
bygga upp Vedalajnens gård, och Pecka och Anti tillspor-
des, om de icke som fria män ville stadigt hjelpa Veda-
lajnen. Pecka svarade genast jakande, och Anti fogade sig
derefter. Men snart tillstundade julen, och man skulle dröja
med arbetet tills den var öfver.
Helgen tillbringade ynglingarne hos Peckelan. Vid dess
slut gingo de till Afundsåsen och började arbetet. Man
frös och arbetade, men framåt gick det, ty kringboende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
