Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 23. Bogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOGEN. 173
och så höll man kalas på elgkött och bröd. Bönderna de-
lade rikligen med sig af det senare.
Jagtplan uppgjordes, och delningen af bytet bestämdes
så, att äfven hunden skulle ha en del. Alltså skulle bytet
delas i fem delar. Det var att sälja björnens hud innan
han blef fäld, men den gången lyckades det, och vid jul-
tid hade man nedlagt flere björnar och elgar.
Vid den tiden slutade bönderna sin jagt och gingo
hem. Snö hade fallit till ett djup som gjorde det omöjligt
att komma fram i skogen utan skidor, och sådana förstodo
de icke begagna. Det var finnarnes sätt att färdas i
skogarne. Vid skilsmessan erbjödo de finnarne att låna deras
hund, och det var ett anbud som Örjan med nöje antog.
Sedan bönderna äfven afstått den lilla kvantitet krut och
kulor de egde, önskade de finnarne god jagt och drogo sina
färde.
För våra nybyggare tedde sig framtiden ljus, och man
framlefde sin tid i frid och lugn. Karlarne skötte sin jagt,
och Mattu och barnen voro ofta långa dagen ensamma i
jordkojan. Vintern blef bister, snön ökades, och karlarne
måste hålla sig hemma. De mådde väl, men barnens till-
stånd oroade dem. De hade en längre tid hostat, och nu
började de klaga och tyna af. Ingen visste någon bot.
Det var »Oikia Jumalan tauti», en riktig sjukdom af Gud.
Man ordade icke mycket om saken, men alla kände sig ned-
stämda och hoppades icke mer. TI tysthet flöto Mattus tå-
rar, men uppbörde småningom, sedan barnen med blott
några dagars mellanrum lidit ut.
Då vårsolen tärde på snön och de kalla nätterna gjorde
skaren hård, lades de små liken på kälken, och så drogos
de genom skogarne ned till finnarnes vän Matts i Träskog.
Han ömkade Örjan, men sade att han icke nu kunde få
begrafva barnen, emedan presten bodde långt borta i Ny
socken och ej komme till Gunnarskog förr än till våren.
Till kyrkan ville Matts följa honom. Der fans en graf
hvaruti alla lik sattes ned under vintern, för att begrafvas
då presten kom på våren. Då borde Örjan vara tillstädes
och visa sina sedlar, samt hafva med sig en killing eller
någon tjäder, ty detta ville presten hafva i likstol. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
