Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 23. Bogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Det hade varit ett hårdt nappatag, och jägarne måste
flåsa ut innan de kunde ropa sitt gudskelof! Det dröjde
ock litet innan Anti hämtat sig, men då skrattade han
igen och sade sig ha varit alldeles kollrig en stund, och
ännu darrade den starke mannen.
»Huru i Guds namn gick detta till, Anti?» frågade
Pecka sedan Anti fullt lugnat sig. » Det vet jag knappast
sjelf,» sade han; »jag stod lutad öfver skidan och drog med
tändernas hjelp till skidvidjan, då jag fick en sådan knuff
bakifrån, att jag föll hufvudstupa ned i snön och kände
någon rifva mig der bak. Ja, se här!» — och så visade han,
att de starka elgskinnsbyxorna voro i trasor — »och så fick jag
ett rifvande i hufvudet, så det knastrade och mössan Hög
af, och i och med detsamma small det för dig. Åh, tänkte
jag, nu blir väl någon råd. Så kände jag mig fri från
björnen, och då tittade jag upp och såg hur ni äflades att
få omkull hvarandra. Då sade jag pärkela och tog spjutet
och gaf mig med i leken. Men hur är det med dig, Racki?
Du haltar? Kom hit, gossen min, och du, Tipp, du är en
rask pojke, det såg jag; men Pecka, hvar är lufvan min?»
Och så tog han sig i hufvudet och fick blod på fingrarne.
»Se Pecka, hvad är detta!» — »Åh, det är bara två hvita
och en röd rand utan hår. Gubben der har kammat dig,
och din mössa, den är i tre delar.»
»Anamma en sådan kanalje! Åh, min gamla varg-
skinnsmössa! Ja, nu är det slut med den! Men hvar hålla
våra kamrater hus? Jaså der! Kom fram ni, det här gick
allt utan silfver i kulorna! Kom hit, här ligger eder buse;
nu skola ni få fred för honom.» Finnarne skyndade fram
och togo bytet i skärskådande. De kunde icke nog be-
römma de unga jägarnes styrka och mod samt björnens
storlek, och i synnerhet Peckas ofantliga styrka, som kunde
hålla stånd då björnen trängde på. Och hårda tag måste
det varit, ty alla Peckas skidremmar hade brustit, och sjelfva
skidorna voro nedtryckta till bara marken. Vid björnen
gjordes nu intet. Finnarne ville hämta en häst och köra
hem honom, så folket skulle få se den fruktade besten. Der
med var de unga männens rykte stadgadt. Talet gick att
ingen kunde mäta sig med dem i kroppsstyrka, mod och
jagtlycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
