Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 23. Bogen - 24. Den hemske gästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEMSKE GÄSTEN. 183
Då våra jägare voro på återväg, sade Pecka skämtsamt till
Anti, att han slapp vara kvar till snön gick af: de hade
fått björnen utan att vara så kunniga som Wappu. »Ja,»
sade Anti, »det gick bra för oss, men likafullt är Wappu
förmer än andra kvinnor; jag skulle inte vilja vara ovän
med henne, och det skall du ock akta dig för, Pecka!» —
»Jag tål icke hennes ögon, så vacker och ståtlig hon än är,
nej, gör jag ej, och det blir icke så snart jag går till Grills,
det kan du lita på.» — »Nu är du ej vid godt lynne i dag,»
sade Anti. »Jag tycker Wappu är just lik andra kvinn-
folk.> — »Ja, det förstås, hon är, som du säger, vackrare
och stoltare, men det kanske hon ej rår för; för öfrigt får
hon vara som hon vill för mig.»
24. Den hemske gästen.
Det blef åter vår och sommar. Man var i jemt arbete,
och så fick Hejki hus och hem och sveden huggen. Regnig
och kall var denna sommar. Örjans sved blef dåligt bränd,
rågen blef dåligt bergad, och kornet frös bort. Väl fick
man till tröst en hjelplig foderskörd, men det såg betänk-
ligt ut för vintern. Kom dertill att fågeln ej heller hade
gått till, och det hade blifvit flere jägare i trakten. Man
drog sig likväl fram till våren. Den kom med blid sol och
värme. Gräset kom sig tidigt, så att kreaturen fingo bete
och sveden blef väl bränd och rågen sådd. Men då blef
värmen tryckande. Ingen råg kom upp, skörden torkade
bort, förråden voro slut, barkbrödet hade för längesedan
tillgripits, och på sveden fick man blott halm. Kräken
magrade af brist på bete, och der man slog var gräset för-
torkadt. Man arbetade under tystnad och grep sig an med
nödfoder, löf och mossa; på den senare var då ingen brist,
och Örjan var klok nog att deraf samla ett betydande förråd.
Man var sysselsatt dermed då Katri kom löpande och
sade, att bästa kvigan höll på att dö. Man måste slagta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
