Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 24. Den hemske gästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
— »Ja, som ni viljen då. Örjan och Mattu äro båda döda,
men lille Matts är hos oss.» — »Äro båda döda?» sade Anti.
— »Ja, efter ni icke viljen gå hem till mitt, så sätten eder,
skall jag säga hur det gått till.»
Sedan männen suttit tysta och begrundande, började
Grills sin berättelse. »Jag träffade Örjan några dagar efter
eder affärd. Då stod han på resa till bygden för att sälja
ett vargskinn och ett par bockskinn, ty han behöfde mjöl.
Så drog han åstad och kom hem om några dagar. Då gick
jag hit för att höra nytt. Örjan låg i sängen då och sade
sig vara klen. Då gick jag hem, sedan Örjan lofvat gå
upp till mig då han hvilat sig. Så kom jag att vara i sko-
gen några dagar, och så frågade jag Wappu om Örjan
varit uppe. Nej! Då gick jag ned, och då jag kom in
var kallt, och i sängen lågo Örjan, Mattu och gossen. Barnet
kved och snyftade, hvarför jag frågade Mattu: ’hvad är åt
Matts? Jag fick intet svar, och då blef jag illa vid, men
gick bort och tog i Mattu, ifall hon sof. Då var Mattu
kall, Örjan kall och deras ansigten fulla af sår, och likadan
var Matts; och då tog jag gossen, svepte in honom i fällen
och bar honom till Wapptu. Hon skötte om honom, så nu
är han frisk. Örjan och Mattu ligga i kyrkogården. Dit
hafva Wappu och jag dragit dem, och Matts ha vi låtit
döpa. Vill ni gå med hem?»
Nu tego båda de unge männen, men om en stund sva-
rade Anti: »Inte i dag, en annan dag kanske.»
Så togo de det tomma pörtet i besittning och eldade
ugnen. Der låg gamle Racki stel och kall. »Alla!» utro-
pade Pecka och tog honom i sina armar. »Alla?» sade
äfven Anti. »Nej, Pecka, vi äro kvar. Hvad skola vi lefva
för? Hvad skall blifva af oss? Vi ha ingen att lefva för,
ingen som behöfver oss.»
Då knäppte det i dörren, och in steg en lutande ge-
stalt. Den stapplade fram till bänken och satte sig. »Karna,»
sade Anti, »hur är det med dig?» Och så gick han till
henne. »Gif mig något att äta,» hviskade hon.
Liksom förra gången hade Anti bröd med sig hem.
Nu ref han lika hastigt upp säcken och gaf flickan brödet,
och Pecka kom från källan med vatten. »Hur är det med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
