Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 29. Anti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTI. 213
Wappu, »och ändock har jag sjelf burit ihop det och sjelf
lagt upp det i hässjan. Ditt, säger du? Är julölet redan
färdigt hos eder? Så måste det vara » tillade hon hånande
och skrattande, »när du ej har reda på dina egna hässjor.»
— »Tig, trollpacka, och gif dig af, eljes börjar dansen som
jag lofvat dig förut. Gå ifrån hässjan!» sade han till Anti,
som stod villrådig, ty han var ej säker om Wappu icke ville
skaffa honom förargelse. »Är hässjan din, Wappu?» — »Ja,
har jag sagt dig förut; tror du jag vill hafva någonting af
den der fyllbulten,» svarade hon och pekade på storsven-
sken. Blek och skälfvande skuffade denne i ilskan till Anti.
»Gå från hässjan, hör du, eljes skall du komma hädan for-
tare än du kommit hit.» — »Är hässjan din. Wappu?» frå-
gade han ännu en gång. »Ja, ja, hör du.> — »Husbondy;
ropade nu drängen, som trodde denne misstagit sig, »den
hässjan är inte vår, det är allt Grills’ i Bogen.> Då tog
Anti ett fång hö och kastade på kälken. »Låt bli höet
har jag sagt dig! Det är vuxet på min mark; höet är mitt.»
Nu kastade Anti andra fånget på kälken, och med detsamma
fick han ett slag af storbonden så att mössan flög högt öfver
hässjan. Anti stod ett ögonblick stilla, men så rusade han
på storbonden. Slag haglade från båda kämparne, och snart
hade de hvarandra om lifvet. Man bröt och slet på hvar-
andra utan att någon föll. Obestridligt var Anti den star-
kaste, men storbonden var vigare. Utgången syntes de båda
åskådarne, drängen och Wappu, oviss. Drängen stod tyst, men
"- Wappu skrek uppmuntrande på Anti. »Bra, bra! Klå ho-
nom tills han storknar, Anti, så så! Benen har han med
sig, men snart tröttnar han, åh bra!» Nu föll storbonden
och Anti ofvanpå. Vid denna syn ryckte drängen en stör från
hässjan och sprang till för att med ett dråpslag, riktadt mot
Antis hufvud, frälsa sin husbonde; men långt hastigare hade
Wappu hoppat ned från hässjan, sprungit under stören, och
nu hängde hon likt en ursinnig katta uti drängens långa
hår, under det hon ropade: »Upp, Anti! Upp, Anti!»
Innan drängen hunnit befria sig från den rasande finskan
hade Anti befriat sig från den domnade storbondens tag,
och i ett nu hade hans ofantliga näfvar omfattat drängens
hufvud och invecklat fingrarne i hans långa hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
