Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 29. Anti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Drängen, som sett husbonden falla, hade också upp-
fattat Antis styrka och stod nu stilla och bad om fred.
Anti, flåsande och skummande af vrede, svarade icke strax,
men bemannade sig och sade: »Fred, ja oss emellan må det
det bli, emedan du talade sanning, och för det tillämnade
slaget får du ock fred. Wappu,» sade han hånskrattande,
»har märkt dig så pass, att det syns du ej varit feg. Gål»
sade han och lossade händerna från hans hår.
»Hvad tänker du göra, Wappu?» ropade han oroligt,
då ban såg Wappu med lyft knif stå öfver storbonden,
som blodig och ännu sanslös låg kvar. »Ingenting som
rör dig, Anti; jag vill blott att han skall minnas mig,»
sade hon med detsamma hon afskar en tjock lock af stor-
bondens hår. »Se så,» skrattade hon hemskt, »nu skall du
minnas mig.» Så stoppade hon håret i sin väska och sade
till Anti: »Låt oss gå hem!» — »Icke utan hö, Wappu,»
och med detsamma började han lassa kälken med en ifver
och en hastighet som visade att vreden ännu kokade inom
honom. Då kälken var lassad och tillsnörd, tog han tåget
öfver axeln och ropade: »Sätt dig på, Wappul!» — »Du or-
kar ej draga hem då,» sade hon. »Sätt dig på, Wappul!»
Nu hörde Wappu, att Anti var ännu mer uppretad, hvarför
hon var klok nog att genast hoppa upp på släden, och nu
drog Anti så fort, att det knakade i tåg och medar.
Då de hunno fram, kastade han lasset i snön. »Tag
vara på detta,» sade han i det han vände kälken och grep
en yxa, och så drog han af med stormsteg till hässjan igen.
Wappu bleknade i det hon sade: »Nu vill jag icke gifva
mycket för storbondens lif, men så har han ock slagit Anti.
Jag önskar det Pecka vore här.»
Då Anti kom fram till hässjan voro så väl häst som
dräng och storbonde borta. »Pärkela,» röt han. Så lassade
han åter kälken full af hö, och så bar det af till Grills igen.
Då han kom fram var lille Matts, nu stora gossen, ute.
»God dag, Anti, är du redan tillbaka,» sade han och slöt
sig tätt intill brodern; »så varm och svett du är; låt höet
ligga kvar och kom in! Grills har främmande. Matts i
Träskog är här,» sade han. »De vilja nog tala med dig,
MA TRA RN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
