Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 31. Den fredlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FREDLÖSE. EA)
måste du lära dig,» sade Pecka; »slå dig nu ned här och
afvakta min återkomst. Jag vill gå ensam till Peckelan för
att höra, hur vi bäst skola ställa. Tänd din eld först sedan
det blifvit mörkt och släck den innan det blir ljust i mor-
gon. Det är bäst vara försiktig, ehuru här ingen fara är
å färde.»
Derpå fällde Pecka en grof, torr fura, afhögg en stump
deraf och klöf ut en tjock planka, som han drog ned till
elfstranden. Så klädde han af sig, band kläder och bössa
på plankan, sägande till Matts: »Jag fraktar mina don på
detta sätt hellre än på en flotte, ty elfven är strid och full
af stenar, hvilka jag nu bättre undviker. Hvila dig nu i
god ro tills jag eller någon annan hämtar dig i morgon.»
Dermed sköt Pecka sin planka ut i vattnet, hvisslade
på hundarne och simmade, under det han sköt plankan före
sig. Han var snart på andra sidan elfven, der han raskt
klädde sig och försvann i skogen.
Då Pecka ankom till gamle Peckelans gård stod denne
jemte ett par karlar ute och samtalade. Pecka helsades
med glädje af Peckelan och karlarne. De voro gamla be-
kanta: Huskoinen från Dalby och Lill-Per i Granberget.
»Du är mer än välkommen, Pecka,» sade Peckelan
»vi hålla på att talas vid om hvarjehanda. Det är icke så
bra med finnarne här söder ut på skogen. Låtom oss gå in
och se, om mor har någonting i grytan, få vi sedan språ-
kas vid.»
Då karlarne ätit gingo de ut och lade sig midt på släta
sveden. Här kunde de samtala utan fara för lyssnare, och
utan att bli öfverraskade också. Peckelan sade nu: »Be-
rätta för Pecka hvad du vet från sydöstra skogen, Lill-Per.»
»Ja,» sade Per, »jag har sjelf intet sett, men hvad jag
hört är, att Hackran länge legat i kif med Ekshäradsbön-
derna och Tyngsjöfinnen. Nu hafva Ekshäradsbönderna
och deras länsman, som de kalla honom, bränt Hackrans
torp och allt han egde. Sjelf slog han sig igenom och kom
till skogs. Sedan har Hackran, som trodde att Tyngsjö-
finnen hjelpt Ekshäringarne, öfverfallit denne, och nu irra
de båda fredlösa omkring i skogarne. Lång-Kristoffers poj-
kar ha äfven gjort illdåd och bränt en gård, men en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
