Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
»Åh, det var så sant det! Per Hackran har varit här
och lemnat en bössa till dig, jemte mycken tack, och så
bad han mig helsa dig och säga, att vi hafva ingen kung,
bara en drottning, och det var en raring. Hon har dömt
Ekshäradsbönderna att bygga upp Hackrans gård och föda
både honom och käringen hans tills gården blir färdig och
han har fått skörd, och länsman deras har hon dömt att
hysa och försvara Hackran. Du må tro Hackran var stor
på saken. Han sade, att det var aldrig värdt för svenskarne
att göra finnarne något förfång, ty nu hade han talat så vid
drottningen, att de skulle få veta att han varit i kungsgården.»
»Vet ni hvart Hackran gick härifrån?» — »Ja, han
tänkte gå omkring litet här hos nordfinnarne, ty i vinter
behöfver han ej arbeta. Jag tänker han gick till Pecke-
lans, åtminstone sade han så.»
»Hur ha vi med mat till vintern, gossar?» — »Uhj, fullt
upp med mjöl, men klent med kött. Snön kom för tidigt,
så vi fick litet fågel. En björn ha vi fått i giller, men af
den ha vi delat med oss till Elgsjöfinnen. Bäfrar ha vi
fångat fem, och två mårdar ha vi skjutit, men nu blir nog
annat af se’n du och Racki kommit hem. Hade vi nu din
gamla Racki kvar i lifvet, kunde vi delat på oss; men nu
få vi följas åt. Ingen nöd nu! Vi ha tre bössor. Det är ett
dunderverk till bössa Hackran köpt åt oss; se här!» — »Har
du pröfvat henne?» — »Ja då; men hon är för grof att
bruka på småfågel; det blir intet kvar om man skjuter på
en hjerpe eller en orre.»
»Skjut af dem hufvudet, Nila!» svarade Pecka skälm-
aktigt, »så har du kroppen hel.> — »Ja,» svarade Nila, »det
blir nog bra det, blott du visar mig att det går an,» och
så skrattade båda.
Några dagar derefter voro karlarne redo för att angripa
björnarne, och detta gjorde de med tur och framgång.
Den ena björnskallen efter den andra kom upp i Peckas
björntall, och man ansåg sig behöfva sända Nila till Viggen
och de andra finnhemmanen med helsningar, att ville de
hämta björnkött, så vore de välkomna till Bjurberget.
Många begagnade sig af ett så sällsynt tillfälle, och det
var några dagar helt lifligt i Peckas hem. Man prisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
