Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRIDEN PÅ BYSJÖN. 243
hans gifmildhet och jagtlycka och fröjdade sig vid tanken
på att ha blifvit kvitt så många skadedjur.
Bland dem som besökte Pecka var äfven Johan Veda-
lajnen. Han hade nyligen träffat gubben Peckelan och
skattade Pecka lycklig som snart kunde vänta sin brorson
från Finland till sig. »Ni blifva då fyra fullgoda karlar,
sade han, »och går det icke då framåt för eder, går det ej
för någon af oss finnar. Vill du ha dina hudar och skinn
sålda, Pecka, tager jag dem gerna med till Norge, dit jag
reser om några dagar. Tag dem med och kom hem, vill
jag gerna tjena dig, så vida du ej har lust att följa med sjelf?
»Nej, Johan, till Norge vill jag ej, men vill du, som
du säger, sälja mina skinn, är jag glad deråt och skall laga
att de komma till dig i rätt tid. Hvad du säger om bror-
son min, så är nog bra att få honom hit, om han eljes är
dugande, och det tror jag han är. Du har väl hört detta af
gamle Peckelan?»
»Ja, har jag så; han talade om det för mig och mycket
till. Och Hackran du, som gjorde en så lycklig resa till
öfverheten!» — »Ja, jag har hört derom. Vet du hvar han
fins nu?» — >»>Nej, om han icke är kvar hos Peckelan. Han
hjelpte till och drog hem myrhö då jag var der, och gubben
Peckelan sade mig, att han ej sett Hackrans make i arbete.»
Det började lida mot slutet af vintern då Vedalajnen
och Pecka åter träffades. Vedalajnen var nu återkommen
från sin resa och redogjorde för den. Pecka hade fått hvad
han behöfde och dertill penningar. Vedalajnen berättade,
att det likade sig till oroligheter i Norge. Der troddes på
krig med Sverige, ty svenskar och danskar slogos redan
med hvarandra. Det hade varit svårt att få köpa ett par
bössor som han skulle ha med hem åt Peckelan. »Hade
jag icke varit finne och bott på norska sidan,» sade han
skrattande, »hade jag nog icke fått hvarken dem, krut eller
bly; men nu gick det. För resten tror jag icke på någon
fara för oss finnar, ty komma norrmännen, så gå de nog
längre söder ut. Här ha de just ingenting att taga, och
kanske de ock tro, att det ej är så lätt att gå genom skogen.»
Vedalajnens meddelande om norrmännen gaf Pecka an-
ledning till funderingar. Sådana hade han förut också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
