Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 32. Striden på Bysjön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
Han kände sig orolig öfver att han icke hört något från
Anti, och han hade förgäfves väntat honom hela vintern.
Han beslöt sig derför helt raskt att göra Anti ett besök.
Detta meddelade han Nila och bad honom under tiden
i all tysthet begifva sig af till fjällen, för att se till hur
Matts hade det. För den saken var Nila lifvad. Så beslöts,
att de omedelbart skulle begifva sig af, hvar och en åt sitt
håll och mötas hemma vid den tid gässen kommo från söder.
» Farväl, Pecka; skaffa Nila en hund när du kommer söder ut.»
Hvar Pecka drog fram var han välkommen i alla finn-
torpen. Alla ville hafva honom kvar en eller annan dag.
Med glädje sporde Pecka, att det var fredligt mellan sven-
skar och finnar. Väl hade oenighet och slagsmål inträffat,
men icke af någon betydenhet. Det blef bättre ju längre
söder ut Pecka kom. Man bodde der så långt från sven-
skarne, att de sällan syntes till, och sina handelsfärder ställde
man till Norge. Så inträdde Pecka en dag hos Anti. Der
blef fröjd och glädje! Anti visste ej, hur väl han ville sin vän.
Det blef långa och många samtal om hur man till-
bringat de år man varit skilda åt. Att Pecka byggt sig
gård, det hade man hört, men icke trott det. Kvinnorna
voro förvånade öfver att han hvarken skaffat sig kreatur :
eller kvinnohjelp, och Karna förklarade, att hon nu beslutit
följa Pecka till hans hem. Det gick ej an på annat sätt.
Ett hem utan husmoder, det gick på tok. Hon vore nu
gammal nog, stor och stark, så nu dugde hon nog att göra
skäl för sig, och så blef stämningen glad och lifvad. |
Sedan silfvergrufvan var tom hade Anti på mellanstun-
der åter upptagit jagten, och han hade bra hundar, det
skulle nog Pecka få höra och se.
Sedan Pecka och Anti blifvit ensamma förde Pecka
talet på Matts. Wappu hade, sedan hon lemnat Pecka, gått
hem till Grills igen och helsat Anti, att Matts var i godt
beskydd; han behöfde icke vara bekymrad. Hon hade dock
ej sagt hvar Matts befann sig, men då Anti visste, att han
var Wappus ögonsten, hade han icke ansett det vara klokt
att forska efter honom. Det var bäst att talet om honom
dog bort. Storsvenskens slägt hade nog gjort allt sitt till
för att få reda på honom, sökt när och fjärran, men Wappu -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
