Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 33. Förfarlig hämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 ÖRJAN KAJLAND OCH HANS POJKAR.
»Jaså,» svarade en af bönderna, »ni vilja skjuta ärligt
folk för en trollpackas skull. Försök om ni vågar. HEljes
är Wappu ej långt borta från vägen. Ni ha sprungit om
henne, och hon vill nog ej träffa eder, efter hon intet sade.
Adjö med eder! Adjö med dig, Anti! Helsa bror din, den
mördaren, att vi träffa honom nog, och akta dig sjelf!
Skjut, om du vill. Ju förr saken mellan din och min slägt
börjar, dess förr blir den slut.»
Af de sista orden hörde hvarken Pecka eller Anti något.
De voro redan ett stycke väg tillbaka, under det de ropade
på hundarne att söka. I det samma sade dem ett häftigt
skall, att hundarne funnit något. Det var Wappu, som,
bunden till händer och fötter, stod till hälften nedgräfd i
en stor myrstack. Hennes mun var uppspärrad medels en
upprättstående pinne, under det myrorna kröpo in och ut
i hennes gap. Smärtorna af myrornas bett hade trängt ut
ögonen ur deras hålor, och hennes utseende hade en hemsk-
het som kunde komma hvem som helst att darra.
Pecka, som hade försprång, ryckte först pinnen från
munnen och afskar tågen hvarmed hon var bunden, under
det han ropade: »Vatten, Anti! Vatten fort!» Och så befriade
han Wappu från hennes kläder, jemte de tusentals myror
som funnos på hennes kropp. »Mera vatten, Anti!» ropade
han, sedan han tömt Antis mössa, och så fortfor han att
befria Wappu från myrorna. Då Anti andra gången kom -
med vatten förde han det till Wappus mun, och en djup
suck af lättnad undslapp Pecka då han märkte, att Wappu
sväljde ned vattnet. »Hon kommer sig, Anti, hon kommer
sig!» ropade han gladt. Stackars Wappu, det var en ryslig,
en djefvulsk hämd bönderna tagit på henne. »Ös mera
vatten på henne, Anti! Jag måste upp till Grills och drängen.»
»Pärkelä,» sade Anti: »jag går till dem; du får stanna
hos Wappu,» och utan att afvakta Peckas svar skyndade
han bort. Skyndsamt svepte Pecka Wappus kläder om
henne, och så tog han den hjelplösa kvinnan i sina armar
och bar henne hem.
Der voro Hejki och hans hustru jemte Anti sysselsatta
med att se om Grills och drängen, hvilken, sedan han blifvit
tvättad, återfått sansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
