Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Örjan Kajland och hans pojkar - 33. Förfarlig hämd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFÄRLIG HÄMD. 257
»Hur är med Wappu?» frågade alla. — »Hon kommer
sig nog,» sade Pecka. — »Gå hem till oss med henne, Pecka!
Der blir bättre ro än här.» Så följdes Pecka och Hejkis
hustru upp till hennes hem, der Wappu lades i en säng.
»Tack, Pecka, tack! Jag vet hvad som händt,» sade hon
och tillslöt ögonen, hvilka redan återtagit sitt rätta läge.
»Gå ned, Pecka, och hjelp till med taket, så vi få in
de sjuka dernere. Jag skall nog se till Wappu; se ni till
de båda karlarnel»
Då mörkret inbröt var taket lagadt, ugnen eldad och
männen på sina bäddar. Af branden märktes föga spår.
Grills var ej sämre än före böndernas angrepp, och drän-
gen var kry nog.
»Hvad är det som föranledt böndernas hämdbesök just
nu?» frågade Pecka drängen. — » Åh, under det bönderna
varit borta i kriget har Wappu varit hemma hos dem, och
der kom hon osams med deras kvinnfolk, som säga, att
Wappu är högfärdig och elak, och då klappade Wappu på
dem. Då böndernas kor sedan kom ut på bete, dog ett par,
och en bröt benet af sig. Det var Wappu som hade trollat,
och nu tänkte bönderna göra slut på henne för storsven-
skens död, till hvilken hon retade Matts. Så sade bönderna
innan de gingo. Gud vare lof att ni kom hit så i rät-
tan tid! Nu ha bönderna intet för allt sitt omak, och jag
träffar dem väl någon gång,» tillade han hotfullt.
Följande morgon var Wappu bättre. Hon sände ned
Katri och bad Pecka komma upp; hon ville tala med ho-
nom och Anti med. Då de kommo dit satt Wappu i sän-
gen och sporde dem, om de tänkt något på köpet hon före-
slagit dem. Ja, men de tänkte ej sälja sina delar, utan
behålla dem ännu några år, tills tiden blef annorlunda.
Det var Anti som svarade. »Ja, gå då din väg!» sade
Wappu, »och ni andra med; jag har något att säga Pecka.»
Då de blefvo ensamma frågade hon mildt: »Hvar har
du Matts?» — »I godt behåll,» sade Pecka undvikande. —
»Ja, jag förstår, du är ond på mig, Pecka, både för ett och
annat; men säg mig något om Matts.» — »Jag har redan
sagt dig allt hvad jag vet om honom.» — »Ja, då vill jag
icke vidare tala med dig; gå du din väg, jag går min.»
G. Schröder. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
