Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om att vi borde sjunga en stump. Möjligen gjorde vi det
ock, men dagens resa tog ut sin rätt och snart kröpo vi ned
i våra bäddar. Vallonskan släckte ljusen, och så skulle
vi sofva. Men det blef flere berättelser om hvad som timat
sedan vi sågo hvarandra sist, och hur det var kommo vi in
på våra jagtminnen, och det blef sent innan vi beslöto oss
för att sofva på allvar.
Jag låg i halfsömn; då hördes kluck, kluck! Det var
någon som drack, och det förkunnade han högt nog: »fy
sådant vatten!» Så var tyst en stund, så lät det kluck, kluck
i en annan del af rummet, och derefter hörde jag: »Dj—la
vatten, usch!» Och så steg någon upp, gick fram till bordet
och famlade. Så ströks en tändsticka mot väggen af den
som druckit först.
»Hvad gör du?»
»Satans vatten! Jag dödar infusorier.»
» Hå, hå! Vänta!»
Så tändes ljus, och då jag tittade upp stodo mina båda
jagtkamrater vid bordet och »dödade infusorier» med att
slå konjak i vattnet.
Jag måste skratta och fråga hvad de hade för sig.
»’Tager oss en grogg; du kan ej tänka dig sådant vatten.»
» Vill du, laga vi en åt dig?»
»Nej för hin! Inte kan jag dricka sådant satans tyg,
helst nu i natten.»
»Åh, det är visst morgon nu.»
Så skrattade vi alla tre. »Det är godt det här,» sade
den ena. »Kom hit och sätt dig!» Derpå slogo de sig ned
och började prata.
»Gå och lägg er!» sade jag; »ni ha ju intet på er.
Ni sitter der och bli kalla.» Härtill svarade de ej, men enades
sins emellan om att groggen var för svag; »smådjuren»
skulle ej dö af den, och dermed fyllde de på af konjaken.
»Drick ur nu, släck ljuset och gå och lägg eder!»
»Ja, ja! Tyst med dig! Nog hinner vi sofva! Tåget
går ej förr än nio eller tio!» — »Ja, i alla fall lägg eder nu!»
»Ja, ja!» Så drucko de ur och släckte ljuset, och så
började de sakta sjunga: »Hulda skymning.» Så skrattade
de och gingo och lade sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
