Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» Nå, gudskelof,» tänkte jag, »nu få vi ro.» Det blef
ej länge, ty nu kom en skara profryttare uppför trappan,
och så blef prat och smällande i alla dörrar. Men nu hade
jag satt mig i sinnet att sofva, och då jag har goda gåfvor
i den vägen, gjorde jag det ock tills dagen var ljus, eller
kl. mellan 6 och 7. Då stod jag upp och gick ut att se
mig omkring i den främmande bygden. Då jag senast
jagade der stod småskog der nu den rätt stora jernvägs-
stationen är belägen; så mycket kunde jag se och förstå,
ehuru hela det deromkring liggande landskapet blifvit röjdt
och bebygdt.
Trakten vid och omkring Kils jernvägsstation är icke
tilltalande för jägaren eller turisten. Jag tröttnade derför
snart på att vanka omkring och återvände till kamraterna.
De voro nu vakna och ville ha kaffe der de lågo; det var
så bra att dricka kaffe på sängen, och då vallonflickan genast
var färdig dermed, kände de sig förnöjda och stego snart
derpå upp.
Tiden skred framåt; så kommo jernvägstågen brusande,
det ena efter det andra. Det blef lif och rörelse vid den
förut öde stationen, och så kom äfven tåget till Fryksta
fram; med det skulle Studenten och jag. Nu blef afsked
från bror, och en halftimme derefter gungade vi smått på
sjön Frykens vågor.
Det var en angenäm känsla att befinna sig så nära
första målet, Sunne, och inandas den friska luften från sjön
och de omgifvande bergshöjderna. Vi slogo oss ned på en
soffa på ångbåtens däck och njöto af den vackra dagen och
åsynen af de gamla bekanta bergåsarna.
Länge sutto vi försjunkna i åskådande af kära nejder,
då jag bröt tystnaden med den frågan till Studenten, hvad
det vore för jägare vi hade utsigt att sammanträffa med, ty
personligen kände jag blott två af dem.
»Jo,» sade han, »’doktorn’ och Kalle på Udden, dem
känner du. Så blir det deras granne, Afrikanaren.»» Ja, den
hade jag hört talas om. »Den,» sade Studenten, »är den
ihärdigaste af alla vi komma tillsammans med. Den har
tränat sig i Afrikas skiftande marker, i Oranjes och Zambesis
floddalar, på Australiens gräsmarker och bland Nya Zelands
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
