Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste vi skratta. Vi hade minnen från den tiden. »För
öfrigt hinna vi nog. ifall vi komma från Sunne i dag.» På
den saken tvifiade icke jag, men Studenten log menande,
sade dock intet.
Som allting har en ände, så hade äfven vår ångbåtsresa
ett slut. Ångbåten smet in i ett smalt sund vid Sunne,
kröp under en bro, och se — der stodo doktorn, Kalle på
Udden och Afrikanaren!
Ångbåten lade till, och så blef helsningar och rej innan
vi fingo i land våra saker. Vi frågade nu, om våra vänner
hade hästar och åkdon äfven för oss. Ja vars, det hade de
då vi blefve färdiga att fara. Men innan dess skulle vi
hafva middag. Den skulle vi äta på hotellet, och dit styrde
vi våra steg.
Vi voro väntade, det märkte vi af det väl dukade bor-
det och den raska serveringen, och under middagen fingo
vi veta, att ingen resa skulle bli den dagen, men följande
morgon kl. 9 skulle vi mötas vid hotellet och omedelbart
afresa. De för jagten nödiga hundarne vore redan afsända
och »jagtherrarnes jägmästare» Magnus hin klippske be-
ordrad möta vid Jägarsalen.
Allt väl! Nv kunde vi vara lediga och glada hela afto-
nen. Det blef blott en jägare till från Sunne, och denne
skulle nog passa på tiden följande morgon. Jägare från
Emtervik skulle möta oss vid kvarteret. Åtta skulle bli
antalet; man kunde då dela sig i tvenne partier och sam-
manträffa om kvällarne. Hundbesättningen var sex släpp.
Idel goda underrättelser! Också knuffade mig Studenten
i sidan och såg blid ut. Att middagen blef glad, var all
deles gifvet; men derefter ville våra vänner hem och packa.
Det beslöts då. att jag skulle åtfölja Kalle på Udden till
hans hem och Studenten resa med Afrikanaren till hans.
I Kalles schäs knogade vi af den halfva milen till hans
gamla herresäte. Under vägen fick jag veta, att han nu-
mera icke orkade röra sig i skogen som förr; hans långa
ben vore klena, sa icke skulle han kunna följa med oss i
skogen; men med ville han i alla fall. Att han icke fick
skjuta, ja, det kunde ej hjelpas. Jag blef verkligen ledsen
öfver hans meddelande. Att han haft ondt i sin ena axel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
