Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. b. ö. s. tyckte vi alla. Men nu var slut på oturen, för-
klarades af hela sällskapet, och så slogo de konjak i vattnet.
»Här skola vi gå.» förklarade Studenten, då vi kommo
till en brant backe vid sjön Rotten, »ty här skall du få se
något som du ej sett på många år.» Ja, gå ville alla, ty
nog behöfde vi räta ut oss efter två timmars skakning på
den gropiga vägen. :
Lön för mödan fingo vi då vi nådde backens krön, ty
en sådan utsigt träffar man icke alla dagar. Lång blef ej
hvilan, ty nu voro vi nära målet för vår resa. Vi hade sett
en del af jagtmarkerna, man längtade dit och körde på friskt
den halfva mil som återstod.
Vid Jägaresalen mottogos vi af vårt blifvande värdfolk
med den vänlighet som är vermlandsfolket egen och ett
högljudt tjut af våra hundar.
Salen med angränsande rum togs i besittning. Mat-
säckar kommo fram jemte ett fat rykande potatis, ty be-
slutet var att i all hast äta middag och så ut i marken.
Vi kunde ej invänta våra jagtkamrater från Emtervik; der-
till var jagtlusten för stark. Under det vi mumsade upp-
läste Kalle jagtreglerna. De voro stränga nog och bestämde
böter för öfverträdelse. Den enda som blef fri var den som
sköt första haren. Han skulle bli jagtkung.
Vi hade tagit så mycket till bästa, att vi tyckte oss
kunna reda oss till kvällen. Vid vårt aftåg förklarade Stu-
denten, att han behöfde taga sig en middagslur, men skulle
komma efter sedan han fått reda på hvaråt vi ämnade oss.
Nå, han fick göra som han ville, och så voro vi ändtligen
utkomna på gården, der vi återigen helsades med tjut och
larm af våra fyrbenta vänner.
»Vi taga ’mine hunner’,» sade Kalle på så ren vermländ-
ska, att det gjorde mig godt att höra det. Sedan vi gått
ungefär tre å fyra hundra steg, släpptes hundarne, då Kalle
föreslog, att Afrikanaren och jag borde gå in i skogen och
upp till några uthuggningar. Der skulle vi träffa ett ny-
sådt svedjefall; der skulle hundarne få upp och vi få skjuta.
Sjelf ville han gå skogsvägen uppåt; det passade bäst för
hans klena ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
