Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja så gjorde vi, och efter en varm marsch i den branta
marken träffade vi svedjefallet, och, som Kalle sagt, der
fingo hundarne upp, och det bar afi vild fart bortåt vägen
der Kalle var. »Jaså,» tänkte jag, »Kalle vill bli jagtkung,»
och så gnodde jag ditåt. Riktigt, der träffade jag honom,
men då var drefvet förbi. »Gå längre upp du,» sade Kalle,»
der sprang han öfver vägen.» Att det var haren här var
fråga om, det förstod jag, och så gick jag vägen upp dit
Kalle sagt. Haren vände dock ej, utan gick öfver till en
annan bergkulle, och här blef tappt.
Nu gick Kalle förbi mig längre upp i berget för att
lyssna efter hundarne. Snart hörde jag dem, och nu bug-
tade haren i den andra bergkullen. Jag resonnerade då
som så: den der var ej hemma der han togs upp och kom-
mer ej åter; bäst gno dit der han bugtar, och så gjorde jag.
Det var en besvärlig marsch genom en djup dal och
oländig mark, men efter en stund var jag der och lyckades
påträffa ett gammalt svedjefall; der var jag säker om att få
skjuta, om hundarne fortsatte drefvet. Emellertid hade de
nu tappat.
Bäst jag stod och undrade, hvar kamraterna voro, kom
Afrikanaren, hvilken hette August. Vi kommo öfverens om
att det var en ovanligt vidlyftig hare vi fått upp. Med det-
samma fingo vi höra hundarne drifva långt ifrån oss uti en
ännu högre och brantare ås. Nu fingo vi klart för oss, att
den förmenta haren var Mickel räf, som varit ned emot går-
darna för att se sig om efter en lammunge eller dylikt.
En stund följdes vi åt för att komma upp till det andra
berget, men så togo vi olika vägar, och efter en ansträn-
gande marsch kom jag äfven till det berg der räfven nu
bugtade uti. Återigen tappade hundarne, och nu stod jag
stilla och lyssnade: allt var tyst!
Just som jag tänkte gå högre upp i berget hördes någon
locka på hundarne med ifver och anklang, och då varsnade
jag en jägare stående på ett klipputsprång: det var Kalle!
Huru i alla dagar hade han hunnit dit? Snart såg jag ho-
nom komma ut på ett fall, åtföljd af båda hundarne. Då
jag ropade till honom: »Hallå! Är du der?» blef svaret:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
