Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Alla som vilja jaga i regnväder resa sig upp,» ljöd det.
Det blef blott två: Afrikanaren och fiskalen.
»Upp, du gamle Student!»
»Jag har icke fått kaffe ännu; förr går jag ej upp.»
Mor kom och gaf honom kaffe. Derpå gick han upp
och till fönstret och tittade ut, hvarpå han kröp ned i sän-
gen igen, förklarande, att han vore hitkommen för att jaga
och ha roligt, men icke för att duscha.
Vår mamma var rask i vändningarne. Vår frukost
var snart framsatt och lika raskt afäten; allt var klart: mat-
säck i ordning och två pojkar jemte ett koppel hundar af-
sända att möta på en bestämd plats.
Vi jägare, fem man högt, stodo färdiga, då jägmästaren
Magnus kom fram med ytterligare ett släpp hundar, han
skulle i dag åtfölja oss för att taga upp. Allt väl rangeradt!
Så kommo vi upp 1 en skogsbacke, der hundarne af-
kopplades och Magnus gick in i buskarna för att skrika upp
en hare, ty, som det sades, hade det regnat hela natten;
således hade ingen hare varit uppe. Slag fanns ej att följa
för hundarne; hararne skulle upp med storm och rop.
Det blef ett ropande och hojtande en stund. Men nu
väckte en af hundarne och snart derpå en annan. FEja!
Regnet hade nog ej börjat falla förr än på morgonsidan.
Vi, som hörde hundarne väcka, blefvo med ens tysta under
väntan på upptaget, men Magnus fortfor att ropa och väsnas
samt gå framåt, och slutligen var han så långt borta, att
hans rop knappast bördes. Det kunde äfven gjort oss det-
samma, men hundarne hade han fått med sig ty väcknin-
garna hördes ej längre, och ingen hund hade synts till.
Der stodo vi nu och förargade oss öfver Magnus’ metod
att jaga hare, och så beslöts, att vi skulle företaga en ilmarsch
för att uppbinna honom. Efter en stund fingo vi honom först
att stanna och sedan att vända emot oss; men nu voro vi
af den hastiga marschen varma och genom gåendet i de
vattendränkta buskarna våta öfver knän och axlar.
Magnus tillsades att gå saktare då bundarne väckte,
och så drogo vi i långsam marsch framåt öfver ett par små
fall. Der fingo hundarne slag, och så gick det med ljudligt
skall öfver eller rättare omkring en bergkulle. Oaktadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
